Den handlar om Sydafrika, Åsa Fosters novellsamling Man måste inte alltid tala om det. Om och om igen läser jag det i olika recensioner. Sydafrika. Och det gör den naturligtvis, men den första novellen i samlingen utspelar sig faktiskt inte där, och jag tänker att det finns en poäng i det. I inledningsnovellen ”Dimma” lever […][...]

Om vi börjar här: Kommer ni ihåg Nam Les Båten, som kom för några år sedan? En novellsamling skriven av en vietnamesättad australiensare, med berättelser från flera olika världsdelar, flera olika tider, men med fokus på andra synvinklar än de gamla vanliga västliga. En sorts ”världslitteratur” … som utvikning, förlåt, men jag hatar det uttrycket, […][...]

Under de senaste 102 åren har mycket hänt i världens folkrikaste och äldsta land. 5000 år av historia har vänts upp och ner gång på gång; från kejsardöme till republik, från republik till folkrepublik, från folkrepublik till rödkapitalism. Revolutioner, världskrig (”där vi alltid var på den vinnande sidan och aldrig hade något för det”), inbördeskrig, […][...]

Dagarna blir fortfarande mörkare och mörkare, ett säkert tecken på att året börjar gå mot sitt slut. Det gör också bokåret. Ett år som självklart har bjudit oss på många fantastiska läsupplevelser. Det har varit ett år då vi tycker att förväntningarna på både debutanter och etablerade författare har levt upp till det vi på […][...]

Begreppet ”etnisk litteratur” har varit flitigt förekommande i kulturdebatten den här säsongen. Bland annat förde vietnamesisk-australiensiske Nam Le en kvick metadiskussion i succéartade debutsamlingen Båten kring hur författare kan slå mynt av etnisk annorlundahet. I slutänden ligger det väl ändå något väldigt positivt i att fler och fler läsare insett att den litteraturvärld vi normalt […][...]

…i boken, tonårsaktigt förtjust. Så förtjust att jag blir alldeles till mig av förväntan när jag ska få öppna den och läsa. Jag vill inte att den ska ta slut. Måste portionera ut upplevelsen, får bara läsa till och från jobbet. Och inte alla dagar. Måste växla med annat, med jobb, tidning, andra böcker. Jag, […][...]

Personligen är jag trött på att läsa böcker som handlar om unga människor i västerländska storstäder som har problem med sig själva. Det känns för trångt, för tråkigt, för bortskämt. Istället vill jag läsa böcker om sådant jag inte känner till, om människor som lever i andra länder eller har andra problem, gärna mer samhälls- […][...]