Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

Där musiken började av Lars Sund är en myllrande roman om en mängd människor, byggnader, platser, händelser och framförallt musik – allt från progressiv rock till minimalistisk symfonimusik – i Finlands Liverpool, en liten cellulosadoftande hamnstad vid den österbottniska kusten. Stadens namn nämns inte men med lite lokalhistorisk kunskap känner man igen Jakobstad. Allt är […][...]

Nanna Johansson och Kringlan Svensson har samarbetat tidigare, med satirprogrammet Tankesmedjan i P3 och Aftonbladets podcast Lilla drevet. Detta är första gången de skriver en roman tillsammans. Det märks att de är vana vid att skämta om den politiska makten, om människors små egenheter och om vår tids utmärkande samhällsdrag. Handlingen utspelar sig i den […][...]

I Maria Svelands Systrar och bröder undersöker hon ”kärnfamiljen och dess neuroser!” enligt baksidetexten. En mer träffande synopsis är svår att konstruera. Romanen skildrar en syskontrios individuella, krampaktiga försök att läka efter, och fly undan från, minnena från en nedbrytande, smärtsam barndom i en dysfunktionell familjekonstellation med en gravt alkoholiserad pappa. Vi möter Nora, storasystern […][...]

Jag sträckläser femte volymen av The walking dead. Den inleds med ett utmärkt förord av Johanna Koljonen, och jag kan inte hjälpa att tänka att det är dessa förord som gör böckerna. Som ger serieböckerna sin kulturella status, som berättar mervärdet för oss slukare som annars lätt glömmer bort att detta bara är ren och […][...]

Man kan dra paralleller mellan Hundstjärnan och flera samtida svenska uppväxtskildringar inom bildungsromangenren. Jag som läst en del av denna uppsjö finner gemensamma nämnare i till exempel Linderborgs Mig äger ingen, Alakoskis Svinalängorna och Niemis Populärmusik från Vittula. Innerliga skildringar av barndomens snåriga stigar, vuxenvärldens absurda strukturer och ofta smärtsamma påverkan på barnet och dess […][...]

När läste du senast en katastrofroman? En svensk? Upplägget till Mikael Niemis bok Fallvatten låter verkligen som inget annat, och det var det som lockade mig till den. Tänk dig att Lule älv svämmar över. Dammarna brister. Det du aldrig trodde skulle kunna hända händer. Den stora vågen närmar sig men än finns det lite […][...]

Bokmässans finaste komplimang levererades av författaren Jenny Valentine i förlaget Atriums monter. Hon berömde mina ben som hon hade sett vandra runt på mässan. Jag hade dessa tjusiga strumpbyxor på mig. Bästa talaren, eller berättaren, måste vara Mikael Niemi. Tidningen Vi hade en litterär kväll på Röhsska Museet där han (bland andra författare) presenterade sin […][...]

Torsdagen på mässan inleddes med en klassisk invigning av de nordiska kulturministrarna och den vinnaren av nordiska rådets litteraturpris 2012, Merethe Lindström. De pratade om den nordiska identiteten, vad är den, hur ser den ut? Nordens framtid börjar här och nu, sa nordiska rådets president, på nordens största litteraturhändelse. Anna Liv lyssnade på seminariet ”På […][...]

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord… men det är bildtexten som avgör vilka tusen ord. Vi börjar med Erik. Erik är inte så gammal, men gammal nog att följa med att följa med morsan (Erik är ett av alla barn som har en morsa och en farsa men inte längre ett […][...]