En roman om hur Frankrike röstar fram en president från Muslimska brödraskapet skriven av fransk litteraturs enfant terrible: Michel Houellebecq – går det att läsa en sådan bok som enbart litteratur? Är det möjligt att särskilja dess litterära kvaliteter från dess idéinnehåll? Är det en bra bok eller inte? Att kunna besvara några av de […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Den författare som skrev Houellebecqs första roman, Konkurrens till döds (sv 2002), vill man gärna vara kompis med. Någon som kan skriva en så svidande satir över hur det funkar på en vanlig arbetsplats måste vara en rolig människa. Redan här hade Houllebecq hittat sitt tema. Människan, precis som allt annat på planeten, lyder under […][...]

I Aleš Štegers Tingens bok blev tingen levande och stekta ägg fick ögon. I den poetiskt skriva essäsamlingen Berlin är det dags för en hel stad. Vem är Berlin? Vad gör Berlin? Hur mår Berlin? Huvudstaden är huvudpersonen. Berlin är som att hålla ett trasigt vinglas upp mot ljuset och titta genom det, tycker Aleš […][...]

Romanen Fallet Charles Dexter Ward är den andra av totalt tre romaner som H. P. Lovecraft skrev. I Vertigos utgåva av romanen finns ett efterord, skrivet av Hanna Hård, där hon menar att Lovecraft i första hand inte var skräckförfattare, även om han själv kallade sina noveller för gotiska skräckberättelser. I sin helhet är hans […][...]

Patrick Süskinds debutroman Parfymen är en sådan man minns. Det är svårt att tänka bort huvudkaraktären Grenouille och hans makabra jakt på den slutgiltiga parfymen och de offer som kantar hans väg. En debutroman som börjar bland fiskslamsor i en naturalistisk studie äcklig nog att göra Zola stolt och slutar i en vild orgie där […][...]

Under den första delen av livet blir man inte medveten om lyckan förrän man förlorat den. Sedan inträder en ålder, en andra ålder, då man i samma stund som man börjar uppleva lycka vet att man kommer att förlora den. När jag träffade Belle förstod jag att jag nyss inträtt i denna andra ålder. Jag […][...]

"Jag upptäckte Lovecrafts berättelser vid sexton års ålder och fördjupade mig genast i alla hans verk", inleder Michel Houellebecq sin betraktelse över författaren H.P. Lovecraft, och jag känner genast igen mig. Någonstans efter upptäckten av The Cure och pormaskar fann Lovecraft för en tid en plats även i mitt liv. Sen dess har det nog […][...]

I vårt samhälle, tänkte jag, representerar sex utan tvivel ett andra differentieringssystem, helt oberoende av pengar, och det fungerar som ett minst lika hänsynslöst differentieringssystem. Effekterna av de båda systemen är för övrigt likvärdiga. Precis som den otyglade ekonomiska liberalismen, och av motsvarande orsaker, kan den sexuella liberalismen leda till total utarmning. Konkurrens till döds […][...]

Sent i höstas kom Michel Houllebecqs andra roman ut på svenska. Den skapade en del rabalder i tidningarna. Alla hade åsikter. Nu senast i Dagens Nyheters resebilaga den 4 maj där man hade bjudit in fyra olika researrangörer för att samtala om den kontroversiella romanens vision om organiserade sexresor. Plattform handlar om författarens namne Michel […][...]