Jag lägger Vladimir Sorokins Manaraga på grillen. Det är lite kyligt på balkongen så här i november, men desto skönare att sätta fyr på en lunta papper och värma sig medan jag grillar min Impossible Burger™ över den (det är inte klokt vad teknologin kan). OK, grannarna uppskattar inte oset, men det är deras problem.  […][...]

Sprängrifte är en liten by mitt ute i ingenstans på den kinesiska landsbygden. Eller rättare sagt, det var det; nu är det ju 2000-tal och byn har växt till en jättestad med skyskrapor, flygplatser, internationella investerare, och nog med pengar att anställa en framstående författare som Yan Lianke att skriva stadens historia. Så han ser […][...]

Michail Bulgakov är ett av de namn som ofta nämns då ryska författare kommer på tal. Fram tills rätt nyligen var hans verk däremot inget jag hade tagit del av. Ansvarig för såväl pjäser som Familjen Turbins dagar som för romanerna Det vita gardet och Mästaren och Margarita, har han gått till historien som framgångsrik […][...]

Hon är sjutton år och sitter uppflugen på sin favoritsten utanför byn när en stilig, främmande man kör förbi. Han frågar efter hennes namn och hon ger honom det, fast hon vet att hon inte borde. ”Emine”, svarar hon. Därmed beseglas hennes öde. Snart är giftermålet arrangerat. Alla är nöjda. Bajram är snygg och självsäker. […][...]

Och de viskade på ukrainska: - Bolbotun är här. Och det fanns inte skymten av beklagande i deras viskningar. Tvärtom kunde man läsa ett tydligt ”Hurra” i deras ögon. - Hurra-a-a-a-a-a-a-a-a… ekade kullarna i Petjorsk. Och droskkuskarna vidarebefordrade detta nonsens: - Bolbotun är egentligen storfurst Michail Aleksandrovitj. - Nej inte alls, han är storfurst Nikolaj […][...]

Allting står mig upp i halsen och jag är helt uppäten av löss. Att vara en kultiverad person behöver inte nödvändigtvis innebära att man är en idiot… Nu får det vara nog! Allt närmare kommer havet! Havet! Havet! Michail Afanasievitj Bulgakov, född 15 maj 1891 i Kiev i Ryska imperiet, död 10 mars 1940 i Moskva, […][...]

Novellix är förlaget som tror på novellen, som tror på den korta berättelsen. Deras utgivning är väldigt bred – de blandar nyskrivna noveller med klassiska. Förlaget har tidigare bland annat lyft fram tyska novellister, gjort ett släpp med noveller av Selma Lagerlöf, ett med klassiska amerikanska skräcknoveller, samt fått samtida författare att skriva nytt just […][...]

Sommarkatalogerna är här! Fulla av nya böcker och massor av… eller ja just det ja… det var visst bara det. Missförstå mig inte, jag älskar att vittja brevlådan i tider när det är katalogsäsong. De är ofta snyggt formgivna och fulla av böcker jag vill ha. Men varför kan de inte vara lite intressantare? Snegla […][...]

Varför är ryska romaner alltid så långa? Det är en fråga som anmäler sig vid läsandet av Olga Slavnikovas magnum opus 2017. Det är inte bara Dostojevskij, Pasternak och Bulgakov som odlat det långrandigas konst, utan även Olga Slavnikova. Det har naturligtvis sina för- och nackdelar. Den som ger sig i kast med en roman […][...]

Rysk litteratur förknippas med giganter som Solsjenitsyn, Pasternak, Bulgakov, Platonov, Dostojevskij. De flesta av dessa (med undantag för Dostojevskij, vilket väl säger sig självt) behandlar på olika sätt villkoren för det dagliga livet under Sovjetunionen, där varje dag, särskilt under 1930-talets terrorår, kunde vara en kamp för överlevnad – särskilt om man var en konstnär […][...]