Florence är fången. Under berg av porslin och köksgeråd, under miltals av stärkta linnedukar, och hopklämd i korsett och lager av perfekt strukna sedesamma klänningar. När hon klär sig på morgonen tar hon på sig det som andra tror är hennes jag, hon blir den hon är menad att vara. Men därinuti finns någon annan. […][...]