Rädda Barnen har under lång tid arbetat med barn som har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. 2013 skapades därför materialet ”Stopp! Min Kropp!” som en vägledning för vuxna i hur en pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp. Vägledningen fick stor spridning och den har använts både inom förskola, skola och […][...]

Den banala ondskan. Det är ett begrepp som hela tiden gör sig påmint i mitt huvud när jag läser Emma Clines kortroman (eller novell, vilket den först publicerats som) Harvey. Den banala ondskan. Begreppet myntades av filosofen Hannah Arendt, när hon bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann. Är det ett begrepp som är tillämpbart på […][...]

Det är inte första gången Anna Fohlin Mattsson skriver om sexuella övergrepp. Men till skillnad från i de tidigare romanerna skildrar hon ämnet i diktform i sin senaste bok. På många sätt är det en väldigt rak poesi vi får i Ur arbetsboken – en pamflett; sviter. Texten befolkas av mängder av röster. Det är […][...]

Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

Ett inlägg på Facebook kan vara ingenting – eller betyda allt. Det är hösten 2017 och #metoo får världen att vakna så Taylors inlägg om engelskläraren Jacob Stranes övergrepp gillas, delas och kommenteras om och om igen. En av de som läser allt som skrivs är Vanessa Wye, som fortfarande är bunden av lojalitet till […][...]

Hösten 2017 stod många kvinnor enade kring #MeToo-uppropet. De berättade om egna erfarenheter av sexuella övergrepp, tog del av andras och stöttade varandra. Det har beskrivits som en revolution. Japan hade inte riktigt den här kollektiva rörelsen och öppenheten. 2017 var det framför allt en japansk kvinna som klev fram och gav övergreppen ett ansikte […][...]

Det var min fina väninna som tipsade mig om boken, hon sa att den var jätteknäpp och att författarinnan var jätteknäpp. Vi pratade om den när vi var i Barcelona tillsammans. Vi gick på museum och berättade för varandra om olika erotiska klassiker vi läst, typ som Woody Allen föreställer sig tjugoåriga studentskor är, utom […][...]

Jag har sett fram emot Björnkvinnan sedan i våras men när jag börjar läsa är det nästan så att jag räds den. Jag vill inte att den ska ta slut – både för att jag vill stanna i det Karolina Ramqvist skriver och för att jag inte vill läsa det som på något sätt måste […][...]

Sommaren 2017, innan #MeToo, var det ovanligt många våldtäkter på svenska festivaler. Eller så blev de bara ovanligt uppmärksammade. Komikern Emma Knyckare blev arg och skrev något på twitter. Hon föreslog en festival där män inte var välkomna. Meningen var aldrig att det faktiskt skulle bli en festival, hon var bara arg på internet. Men […][...]

Kanske borde jag ha anat det av titeln, men det här är ingen lätt bok att ta sig igenom. Det handlar om bibliotekarien Tuva som efter en våldtäkt bestämmer sig för att hämnas. Kvinnor våldtas om och om igen, och nu måste någonting hända. Hon har fått nog, för sina egna, och andras, vägnar. Det […][...]