Varför vet svenskarna så lite om samer? Varför vet jag så lite om samer? När jag läser Mats Jonssons serieroman känner jag igen mig i hans frustration. Jag har själv samiskt påbrå men visste till för några år sedan knappt något om den delen av mitt ursprung. Jag har funderat på alla böcker jag vill […][...]

Mats går i femman, och i skolan ska de göra ett arbete i svenska och historia där de ska intervjua någon äldre person om samhället förr. Som så många andra när de tänker historia börjar Mats fråga sig vad hans äldre släktingar gjorde under andra världskriget. Han ringer farmor och frågar om farfar, men han […][...]

Tre barnböcker och sex självbio-grafiska romaner in vidgar Mats Jonsson vyerna på riktigt. Nya Norrland blir på det viset, inte bara till sidantal, hans mest omfångsrika seriebok. Efter att ha skildrat sitt indiepop-90-tal i Hey Princess, föräldraskap i Mats kamp och sin egen barndom i Ådalen i Pojken i skogen korsklipper Jonsson mellan sin familjs […][...]

När Johan Wirdelöv recenserade Daniela Wilks Banglatown här på dagensbok.com för några år sedan inledde han med en lista av Tanja Suhinina över vad som karaktäriserar ”svensk självbiografisk ångestserie”: mycket svärta, mycket kroppsvätskor, dåligt sex och könsdelar, jämnstora rutor, naivistisk tecknarstil och ångest, ångest, ångest, i princip. Det är intressant hur en viss tecknarstil kan […][...]

Det händer att jag tänker att 30 är det nya 15, eller något i den stilen. Att man plötsligt sitter här, bombarderad av Facebook-bilder på lyckliga brudpar, bedårande spädbarn, spännande resor och nyrenoverade hus, och tänker att alla verkar fatta utom jag. Mats Jonssons självbiografiska serieromaner är som en vän att hålla i handen de […][...]

Gott folk. Oktober har anlänt med sina sprakande höstlöv men man kan fortfarande sitta på uteserveringar om kvällarna och prata om livet och såklart litteraturen. Många av oss är i något slags märkligt postsyndrom efter bokmässan. Trösten är alla nya boktravar som kommer att förgylla de allt mörkare kvällarna framöver. På Dagensbok fortsätter vi dessutom […][...]

1. Mitt förlag! Att ha ett förlag som är mitt känns ovant och stort, men Gilla Böcker är både trevliga och snygga. OCH roliga att festa med! Här nedan är Anna Danielsson Levin och Ada Wester, lite svettiga på första kvällens bokhandelsmingel. 2. Seminariet Only queer cowgirls don’t get the blues Karolina Bång har skrivit […][...]

Tanja Suhinina ger på sin blogg vägledning i att rita svensk självbiografisk ångestserie: ”¢ rita ett gäng lika stora rutor på ett papper ”¢ ta en penna (en, linjerna ska vara lika tjocka) och rita sådär medvetet fult ”¢ fyll i med svart där det ska vara svart ”¢ kom ihåg att det du ritar […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]

När huvudpersonerna i Erik Helmersons debutroman Blixthalka upplever Island för första gången ser de det med alldeles särskilda ögon. Erik, som hela livet drömt om de gamla sagornas mytomspunna land, försöker förklara de vikingatida karaktärerna för vännen, men Lottas förståelse landar i Star Wars-referenser. ”Så Gunnar actionfigurer sålde bättre än Njáls? Gunnar var Han Solo […][...]