Jag försökte recensera den här boken på alla hjärtans dag men drabbades av censuren. Det är ok, jag är ju för viss censur. Glädjen med att läsa Martin Tistedts debutroman består dock till stor del i avsaknaden av censur mellan det undermedvetna och det som kräks, skits, sprutas, spottas, blöds ut på sidorna. Inte mellan […][...]

Det är inte en bok jag håller i min famn. Det är en skogsdoftande liten smaragd. En ädelsten som spränger av brunst, årstider och storartade fantasier. Det är inte litteratur jag när vid min barm här. Vår är mer än så. Denna lilla publikation rymmer en svindlande, bågnande berättelse som öppnar nya världar. Min litteraturhistoria […][...]

En idealgestalt räcker. Det är den sanning Martin Tistedt bevattnar med Lux Aeterna. Och den behöver inte vara något mer än mänsklig för det. Det räcker att ha en bra idealgestalt. Don’t just do it, overdo it. Lux Aeterna slår ner på pulpeten från den förvirrade och saggiga saggigheten och upp krälar ett liv som […][...]

Jag blir lika förvånad varje gång jag läser något sånt här. Är det juryn som utser vilka som skall publiceras som vill att det skall synas att det är debutanter som skriver? Eller är det helt enkelt så att alla som är med har skrivit vad de tror att man ska skriva som debutant? För […][...]