I ett nedgånget höghusområde bor Benjamin, kallad Syrsan, och hans storebror Monstret. Deras mamma är död och deras pappa har stuckit, så för att inte socialen ska omhänderta dem och sära på dem är det Benjamin som håller ordning på allt i deras lilla lägenhet och liv. Ser till att de kommer iväg till skolan […][...]

Enligt förlaget är det här Sveriges första kollektivt skrivna kollektivroman. Med min ordvitsiga humor vill jag gärna kalla den kollektivtrafiksroman. För det är vad den är. Avståndet mellan är en berättelse om tåg. Om människor som åker tåg. 24 författare har skrivit 28 texter i jagform, där varje jag är en passagerare på pendeltåget i […][...]

De dödas imperium är den sista boken i Mårten Sandéns trilogi om Jannike Faltin. Några år har gått och Jannike har gjort militärtjänst som kustjägare, och blivit om möjligt ännu tuffare och definitivt ännu argare. Nu blir hon av Byrån för Särskilda Efterforskningar samt dess brittiska motsvarighet MI0 skickad till London för att utreda varför […][...]

Sjuttonåriga Jannike Faltin jobbar för byrån nu, Byrån för Särskilda Efterforskningar, som är ett slags svenskt Arkiv X fast med mer vättar, magi och parapsykologi än utomjordingar. Under ett uppdrag hittar Jannike en liten flicka, som vid närmare efterforskningar visar sig ha varit försvunnen i 20 år. Fast hon är fortfarande fem år och har […][...]

Jannike, 16 år, har praktikplats på hembygdsmuseet där Elisabeth är intendent. Elisabeth är gravid, men vägrar avslöja vem fadern är. En morgon dyker en vätte upp och försöker mörda Elisabeth med en yxa. Lite oväntat en vanlig svensk vintermorgon, eller hur? Jannike blir dock inte så förvånad som hon kunde väntat sig, utan vet inituitivt […][...]

Innan jag började läsa Anna d’Arc hörde jag att den påminde om Twin Peaks. Det är det dumma med att läsa om en bok innan man har läst den själv, man vet inte vad man hade kommit på själv och inte. Men visst andas det Twin Peaks, minus agent Cooper och baklängestalande dvärgar (och ingen […][...]

Det handlade mycket om gränser på årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Med ett tema som yttrandefrihet är det oundvikligt, och symptomatiskt nog fanns det ett seminarium redan första dagen vars titel var just ”Har yttrandefriheten en gräns?” Svaret på den frågan är kanske inte helt överraskande både ja och nej. Debattörerna visade sig nämligen […][...]

Att tala om klass verkar gå lättare nu än för ett par år sedan. Visserligen bygger En plats de kallar Lyckan på ett klassiskt motiv i nutidstappning men det är ändå befriande att läsa en ungdomsroman där klass är kärnproblemet. Mia bor med sin mamma i ett höghus. Hon har precis gått ut högstadiet med […][...]