Där stryker en gamling runt i parken. Och i en annan scen har någon slutat att äta. Det finns gott om oväntade ögonblicksbilder i boken Det kan kvitta av författaren Agota Kristof. Tjugofem röster träder fram i berättelserna som har minimal längd – någon är bara en halv sida lång. Platserna läsaren lotsas till, ligger […][...]

Efter en del eftertanke beslutar jag att det är bäst att vara ärlig från början angående innehållet i denna text. Den är, ämnet till trots, reklam. Reklam om god litteratur. Reklam i essäform. Och med det sagt kastar jag mig in i texten: ”Om böcker och deras användningar” heter en essä av Frans G Bengtsson […][...]

En tungt betitlad man framför sina nedlåtande synpunkter på en kvinnas föredrag på en konferens. Hon har ett tydligt minne av vad hon tänkte medan han pratade: Ska inte du ramla omkull nu. Ska inte du trassla in dig i några kablar framme vid projektorduken på vägen ut och ramla och slå i huvudet i […][...]

Jag ägnar möjligen orimligt mycket tid i Facebookgruppen Litteraturgäris. Det blir ofta rundgång i diskussionerna. ”Är inte Ett litet liv sjukt överskattad?” (Svar nej.) ”Tips på bra bokcirkelbok?” (Mitt ständiga tips: Väggen av Marlen Haushofer.) ”Färgsortering av bokhyllan, hiss eller diss?” (Hiss, men så har jag också ett väldigt visuellt minne. Det är mig du […][...]

En kvinna på besök i en jaktstuga börjar undra varför stugägarna inte återvänt från sin shoppingrunda och ger sig av för att möta dem. Plötsligt går hon in i någonting glatt, hårt och osynligt som sträcker sig så långt hon kan gå i bägge riktningar. Långt senare börjar kvinnan skriva ner sina upplevelser bakom väggen, […][...]

Marlen Haushofer är inte helt okänd i Sverige. Många bokcirklar har plöjt hennes roman Väggen och haft vitt skilda åsikter om den. Att några av hennes noveller nyligen sammanställts i en färsk volym blev en glad överraskning för mig. Jag tillhör nämligen den läsarskara som uppskattade den omtalade romanen. Läsaren får i 18 noveller möta […][...]