Maria Stepanova säger sig tidigt i Minnen av minnet ha försökt skriva den här boken sedan hon var tio år gammal. När hennes faster dör och efterlämnar en våning full av gamla föremål som deras småborgerliga ryskjudiska familj samlat på sig genom generationer kan hon inte längre undvika det. Nästan alla släktingar är döda nu, […][...]

Jag kan börja var som helst i vilket rum eller vilken perrong som helst ta in på en ny landsväg i handflatan Men, var jag än är, står jag ständigt i gräset i Brommaplansrondellen till Drottningholm? Spångafolkan? Apoteket? Tillbaka hem? Eller ligger jag kvar i rondellen utanför Roskilde? där jag somnade under liftandet till Odense […][...]