Svaret på frågan ifall Maria Svelands Gråleken är något att läsa låter på ett ungefär ”Ja, den är lättläst och hyfsat spännande. Bra underhållning för stunden, ta med den till stranden i sommar”. Och med det avses inget negativt – för läsning kan handla precis lika mycket om att finna spänning/glädje/skräck/vad-man-nu-föredrar för stunden som att […][...]

För ett år sedan, när hashtaggen MeToo började sprida sig som en löpeld i sociala medier, var allt jag kände obehag och irritation. Varför förväntades jag dela det som var mest skamfyllt och sårigt för mig, för att folkbilda en massa idioter som vägrar förstå att samhället ser ut så här? Varför blev det, som […][...]

Jag tassar runt i min tonårsstad; jag tenderar att göra det då och då om vårarna. Någon gång har jag till och med tagit bilder, men det blir bilder av platser som sällan ser likadana ut längre, av händelser och människor och stämningar som inte längre finns där. Obegripliga bilder utanför mitt huvud. Urtråkiga. En […][...]

Det har gått tio år sedan ”ettan”, Maria Svelands debut- och genomslagsroman Bitterfittan. Huvudpersonen Sara har hunnit få tre barn och skilja sig och det är om livet efter skilsmässan som Bitterfittan 2 kretsar. ”Frihet, kärlek, systerskap” står som ett slags underrubrik eller motto på romanens framsida och den som läst Svelands och Katarina Wennstams […][...]

Liten handbok i konsten att bli lesbisk​ är enligt förordet född ur författarnas frustration över att ständigt höra sina straighta vänner beklaga sig över sina heteroförhållanden, och avsluta med “jag önskar att jag kunde bli lesbisk”. Tesen som Mian Lodalen och Matilda Tudor för fram är ungefär “vill du så kan du”. Och de gör […][...]

Våren 2014 reser Rebecka Bohlin runt för att dokumentera berättelser från journalister och andra skribenter om hur de utsätts för hat och hot på framförallt internet, men också i bostaden, på jobbet eller i andra sammanhang där de vistas och rör sig. Det är upprörande läsning om ett försvagat samhälle där en flora av sociala […][...]

För min del började årets bokmässa på fredag kväll med releasemingel för Jenny Högströms och Lars Krantz Achtung Blitzkrieg. Ett nazistpornografiskt album med SS-dolken från Per Thörns och Lars Kranz album Äganderätten måste ständigt omförhandlas i huvudrollen. Det ska sägas att jag inte är helt opartisk här, eftersom Jenny finns i bekantskapskretsen, men herregud vilket […][...]

Han kom på cykel i skydd av mörkret och anföll sina offer bakifrån. Örebromannen, en av Sveriges värsta serievåldtäktsmän, satte under flera års tid skräck i en hel stad. Alla anpassade och underordnande sig våldet. Men vad hade hänt om någon eller några hade fått nog, och börjat slå tillbaka? I Maria Svelands roman Befrielsen […][...]

2009 blev en ny kulturutredning klar. I samband med det skickade Helsingborgs Dagblad ut en enkät till riksdag och regering om deras ”kulturella livsbagage”, som sedan publicerades och analyserades i tidningen. I den här boken har själva enkätsvaren samlats (av någon anledning inte det andra materialet) och frågorna våra folkvalda har besvarat är följande: Vad […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]