För tio år sedan läste jag Maria Ernestams debutroman Caipririnha med döden och blev betagen – en författande tvillingsjäl, som delade min mörka humor och förmedlade den med ett säreget skimrande språk. Hennes andra roman, Busters öron, är egentligen en ännu bättre roman som drabbade mig rejält, även om den inte fann samma resonans i […][...]