Språkets ögonblick kom först utan viljan att förändra mitt i en vild och segrande förlust En segrande förlust? Carolina Thorells senaste diktsamling är full av vad som först kan verka vara motsägelser. I oftast ganska fåordiga dikter och med enkla ord, alltid med gott om vit sidyta runtomkring, fångar hon naturen, livet, kärleken – och […][...]

Läser man på baksidan kan man tro att Dagar med galopperande hjärtklappning är en bok om vardagligheter. Vilket det är, men vardagen är en vardag man som läsare måste gå sig till; en livssituation som denna går inte att förstå endast genom läsning. Jag läser den med igen- och inkännandets blick, men någon hjärtklappning får […][...]

Sommaren 1980 hade föregåtts av en vinter där Thomas Wassberg stakat pjäxorna av sig och Ingemar Stenmark haft osedvanligt bråttom ned till målfållan. Guld till båda, säkert var löpsedlarna nöjda och belåtna. Två marginalhändelser om man placerar dem i en vidare kontext, men det kollektiva medvetandet har selekterat bort svälten i Uganda, strejken i Gdańsk, […][...]

Jag såg en gång en isbjörn på Kolmårdens djurpark. Det stackars djuret vankande av och an på en smutsig vit frigolitflotte som kanske skulle likna ett isflak. Pälsen var gul och den sökte med blicken efter något. Riktade sin uppmärksamhet bort ifrån klungan av människor som stod och glodde utanför inhängnaden. Två, tre kliv åt […][...]

Kärleken av Marguerite Duras är en glest befolkad kortroman. I inledningen av berättelsen får vi träffa tre personer. En kvinna och två män. Den ena mannen har just anlänt till S. Thala, staden vid havet. Han ska komma att kallas för resenären. De andra två har varit här länge. Kvinnan väntar barn. Mannen med den […][...]

Vi är många som läser och skriver för att kunna överleva. Det finns ingenting passivt över det, ingenting försonande. Det är en speciell slags hunger. Det är en speciell slags törst. Detta slår Kristian Lundberg fast redan tidigt i den nya boken. En skrivande människa är i det närmaste alltid också en läsande människa. Att […][...]

Man måste älska männen mycket. Mycket mycket. Älska dem mycket för att älska dem. Gör man inte det går det inte, man står inte ut med dem. Raderna, och därmed även titeln på Marie Darrieussecqs nya roman, kommer från Marguerite Duras Vardagens ting. I sin fortsättning på historien om Solange (som inleddes med Flickan i […][...]

Ni skall inte se in i kameran. Utom när det krävs av er. Ni skall glömma. Ni skall glömma. Att ni finns till skall ni glömma. Jag tror att det är möjligt att nå dithän. Ni skall också glömma att kameran finns. Men framför allt skall ni glömma att ni finns. Ni. Ellerströms förlag fortsätter […][...]

Så sent som i april i år utkom Marguerite Duras mörkt myllrande roman Vicekonsuln på Lind & Co. Nu, en kort tid senare, ger Ellerströms ut både Atlantmannen och Horan på den normandiska kusten – två tunna volymer att bära med sig överallt och återkomma till gång efter annan. Horan på den normandiska kusten är […][...]

Det började knarra i den äktenskapliga sängen ovanför mej. Min ingifte morbror var efter pappas död också min gode man. Nu låg han däruppe och töjde energiskt fjädrarna under sin magra hustru. Jag slöt ögonen. Strax skulle ett regn av boss komma strilande ner mellan trossbottens bräder där målarfärgen hade spruckit. Nu började det, jag […][...]