Texten rör sig fritt i Ingela Strandbergs bok Att snara en fågel, utan hindrande interpunktion eller rubriker. Sidorna är luftiga och ofta fåradiga. Det är en mytisk värld som tar plats mitt i vår verklighet. En värld som är drömsk och rå. Boken innehåller två diktsviter, först ”Kopparödlan” och sedan den som gett namn till boken, […][...]

rätt ska vara rätt Det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra (var det nån som sa) Jag menar att: Det finns en särskilt plats i helvetet För män som bara hjälper varandra Där är det jävligt trångt. Den här dikten ingår i Ida Eklöfs debut Moder Justitia. Det är […][...]

När jag i de yngre tonåren i mitten av 1980-talet prenumererade på Kamratposten vimlade den av illustrationer skapade av svenska namn som Cecilia Torudd, Ola Ambjörnsson, Gunna Grähs och Anna-Clara Tidholm. Jag tror också det var där jag upptäckte Jockum Nordströms teckningar första gången. Och på något sätt har åtminstone jag fått ett livslångt förhållande […][...]

En alldeles för liten flicka står några meter bort, utan fäste i blicken. Jag ber henne följa mig, men har ingen aning om vart vi ska. Så börjar Flickan, en prosalyrisk berättelse av Lisa Gidlöf. Det är hennes debut, efter att ha medverkat med diktsviten ”Havande”, som berör graviditet, i Brombergs poesiantologi Blå Blixt: Ingen […][...]

Regnet faller över åkrar och stäpper, palmer och träsk, kullar och hav. Anders Holmers Augustnominerade bilderbok tar läsaren med på en resa över världen, ger små fragment av människors liv där. Varje uppslag är en liten haikudikt, ett underfundigt litet utklipp ur människors vardag. Tappar en tidning den landar först i morgon gamla nyheter Det […][...]

Tua Forsströms senaste diktsamling, med den anspråkslösa titeln Anteckningar, är en sorgebok. Med små medel och varsamma skiftningar bryter den sig rakt in i läsaren och vänder upp både förlusten och världen blir kvar i all sin obegriplighet. Det handlar om ett barn som inte längre finns. Tillvaron är skör, men det går så lätt […][...]

Därför och Väntrum återfinns nu i en samlad volym och är en reviderad nyutgåva av diktsamlingarna med förord av litteraturvetaren och författaren Maria Antas. Anita Wikman och hennes produktion var helt okänd för mig när jag fick uppdraget att recensera dessa båda diktsamlingar. Jag funderar på syftet med att ge ut Därför och Väntrum igen. […][...]

Min bekantskap med Thomas Tidholm började när mina barn var små i slutet av 1990-talet och vi läste hans och hans frus Anna-Claras böcker om Ture för våra telingar. Det fanns en nästan filosofisk dimension i framförallt Ture sitter och tittar som jag gillade starkt, vars text jag snart lärde mig utantill. Den kom väl […][...]

Sedan den dagen jag fick ett språk har poesin varit ett verktyg som hjälpt mig att förhålla mig till världen. Hur det blev så vet jag inte. Däremot minns jag hur jag dikterade naturromantiska poem, min snälla dagmamma skrev ned dem och jag tecknade illustrationer. Då var jag i fyraårsåldern och hade ännu inte erövrat […][...]

En del författarskap finner man på de mest oväntade ställen. Under en kompis säng på Skurups folkhögskola i början på 1990-talet hittade jag Claes Anderssons. Man kan inte annat än falla för en poet som till exempel döper en av sina diktsamlingar till Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider (1969). Jag […][...]