På förlagets bokpresentation står det om bokstaven tillika titeln O att den har ”en både öppen och stängd form”. Det är en beskrivning som stämmer bra in på Judith Kiros debutbok. O innehåller både minimalistiska dikter och kortare prosaavsnitt. På samma gång inbjudande (de olika sorters texterna följer en tydlig struktur och de erbjuder många olika ingångar) och […][...]

Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]

Om man jobbar på ett bibliotek, som jag numera gör, så ägnar man en hel del tid åt hur böcker ska sorteras. När en låntagare kommer och frågar efter en bok så vill man ju veta var bland alla tusentals böcker just den håller hus. Det får man inte bestämma själv, som man gör hemma, […][...]

I diktsamlingens förord konstaterar Agneta Pleijel att Wislawa Szymborska ”ärar ovissheten”. Särskilt tydligt blir det i dikten Ouppmärksamhet som inleds: Illa skötte jag mig i kosmos igår. Jag levde ett helt dygn och frågade inget, och förvånades inte över något.   Jag utförde mina dagliga göromål som om det var allt jag hade att göra. […][...]

I Lina Rydén Reynols debut Läs mina läppar förenas arbetet, existensen och språket. Diktsamlingen går igenom en rad växlingar i textens mönster över sidorna. Först är det fåradiga sidor med mycket luft. Successivt växer sig texten tätare och en bit efter halvvägs igenom boken kommer sidor helt täckta med text. Texten växlar också över till dubbla […][...]

Det tar ett tag i Jennie Spetz lyriksamling Förberedelser men sen kommer dikterna som riktigt bränner sig fast i mig. Jag känner igen mig i hennes motpart, om jag tillåts få kalla det så – partnern med barn – i nedanstående dikt. Alla dessa rum som blir till runt dig, den värme jag längtar efter […][...]

I diktsamlingen Mekong tar Hebert Abimorad med läsaren på en resa längs floden som sträcker sig genom Laos, Kina, Kambodja och Vietnam. De luftiga dikter börjar som en väv av natur, samhällen och invånare som tillsammans med pilgrimer och det resande diktjaget hör hemma både i en samtid och i en dåtid: i flodmynningen       […][...]

Undertiteln till Mimmi Palms diktsamling Marmeladträdet är fem årstider. Delar av diktsamlingen har framförts inlästa av författaren som en del av ett orkesterverk av tonsättaren Marie Samuelsson, som en replik till Vivaldis violinkonserter om årstiderna. Bokversionen av Mimmi Palms årstider rör sig kring en betongbro. Jag läser på tunnelbanan med boken nära ansiktet. Varje årstid inleds med ett […][...]

I Kommunalarbetaren berättar Karl Eklund att hans dikter ofta börjar med ett intryck från naturen. När han sedan blandar intrycken med den egna fantasin och sig själv blir det till surrealistiska dikter. För honom gör det här angreppssättet skrivandet till något lustfyllt, något han vill göra hela tiden. Karl Eklunds andra diktsamling, Som skrubbsåret om vintern, är ett […][...]

Jolin Slottes och Pauliina Pesonens poesikonstbok består av svarta streck mot vit botten och vita streck mot svart. En del av strecken formar mjukkurvade bokstäver medan andra streck som är mer skarpa och fina utgör bilder. Det är bilder av händer och bilder av träd, en miljö i svart-grå-vit-skala växer fram. Det ljusa mot det […][...]