Det finns en svampdikt redan i Bengt af Klintbergs debutsamling Stigar från 1959, ”Kantarellvisa” heter den. Nästan sextio år senare återkommer af Klintberg till samma motivbild, och lyckas fylla en hel diktsamling med det han verkar älska. Svamp. Det är som om det krävts ett helt liv av upptrampade stigar för honom att åstadkomma diktsamlingen […][...]

Mediebilder. Historien. De uppenbara brotten och orättvisorna. De mer smygande. De ständigt återkommande, små vardagshändelserna som inte alltid verkar värda att ställa till en scen för. Vreden. Oförståelsen. Tröstlösheten. ”Strukturell rasism” har blivit ett vanligt förekommande, men kanske lite abstrakt begrepp. I Claudia Rankines prosadikt Medborgare ges det kött och ben. En röst. Det handlar […][...]

Hemma är teven påslagen. I bakgrunden hör jag Ernst Kirchsteiger säga: ”Det är en så himla häftig känsla.” Samma sak skulle kunna sägas om känslan jag har efter att ha läst boken Horatius – Plocka din dag. Kirchsteiger i all ära och visst, grattis till honom att de lätt kultförklarade sentenserna tryckts på en mängd […][...]

Första ordet i Chow chow är ”m.” Ska det läsas som en förkortning eller är det bara sista bokstaven vi ser? Var börjar och slutar ordet, vart har det tagit vägen? Anna Hallberg fortsätter här sin undersökning av språket, ofta med ett fokus på substantiv och vad som händer när de bryter sig ut och […][...]

Finlandssvenska Martina Moliis-Mellberg debuterade med A redan 2015 och fick väldigt fin kritik i hemlandet. Där släpps snart hennes andra bok 7, och först nu har debuten fått ett svenskt förlag. Men bättre sent än aldrig, för det är en väldigt bra diktsamling som nu får större spridning i Sverige. A är uppdelad i tre […][...]

Så definieras termen etyd. Musiktermer återkommer i Lars Gustafssons (1936–2016) sista diktsamling Etyder för en gammal skrivmaskin och tillför många betydelser när man förstår dem. Redan i titeln lägger han pianots klaviatur på skrivmaskinens. Gustafsson tänker på saker, tittar på saker, kommer ihåg saker. Det är ofta lättsamt, eller rättare sagt: inte särskilt esoteriskt, fastän […][...]

Hortulus tid är nu. Det märks på fåglarnas uppskruvade tonläge, på magnolian som plötsligt har gått från blygsam knopp till vit explosion som tvingar människor att stanna upp och beundra den. I Susann Wilhelmssons Hortulus, hennes örtagård, fångas just detta tonläge, detta tillstånd som vi nu befinner oss i, i början av maj. Där grönskan […][...]

Här är orden som kan skildra allt vi ser, förstärka, mildra. Ord till gräl och poesi, där de är, är också vi. Raderna står att läsa i Lotta Olssons och Olof Landströms Mitt bland stjärnor, som hör till några av förra årets finaste bilderböcker. Olsson och Landströms är inte ensam om att ha gett ut […][...]

Diktsamlingen Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35 är Louise Halvardssons berättelse om någon som går från barn till vuxen. Eller något. Definitionerna är oklara, och verkligheten gör inte saken bättre: en av dikterna nämner motsägelsen i fertilitetens tidiga intåg i ett barns kropp. Man är vuxen i ett avseende, barn i alla andra. Det […][...]

Brombergs har gett ut antologin Blå Blixt sedan 2012 för att enligt dem själva ”ge plats åt nya poetiska röster”. Men 2014 blev det ingen antologi: bidragen höll tydligen inte tillräckligt hög kvalité. Snobberi, tänkte jag då. De tidigare antologierna har lämnat mig hyfsat likgiltig även om det förstås funnits en del glänsande undantag bland […][...]