Den chilenska nationalblomman copihue är återkommande i Lizette Romero Niknamis debutbok De försvunna. Det är en blomma med röda (eller ibland vita) klockor, hemmahörande i den Valdivianska regnskogen som finns i södra Chile och på gränsen in i Argentina. Att just en slingrande klätterväxt är en av de saker som väver samman den här prosalyriska […][...]

  Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Ella Andrén har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: ”Anders Edwartz (1968 – 2005) var – tror jag – dagensbok.com:s första chefredaktör. Han var i alla fall min första chefredaktör, och […][...]

Jag börjar läsa Anne Boyers prosadiktbok med ganska höga förväntningar. Det är väl ofta dumt, men svårt att undvika. Det engelska originalet hyllades när det kom ut för några år sedan, och ja men läs bara titeln! Den bådar gott vad gäller både tema, ton och stil. Men det börjar alltså … rätt platt? Där […][...]

Frostnätterna borde vara här nu. Trädgårdar och balkongodlingar går mot sin vila. Somliga väl omhändertagna, invirade i säckväv eller inburna i frostfria uterum för några månaders sömn. Andras lämnas där de är. Att streta vidare, eller långsamt tyna ihop till bruna, mulldoftande skrovelhögar. I din långdragna frånvaro tillåter du mig att bruka jorden och förväntar […][...]

Det är inte förvånande att Josefin Holmström tidigare i år belönades med Gerard Bonniers essäpris för den här boken. Hon lyckas nämligen med mästerstycket att kanalisera sin egen djupa och specialiserade kunskap om Emily Dickinson – inklusive ”tiden, platsen, språket och tron”, som prisnämndens motivering specificerar det – till en tillgänglig text som inte avkräver […][...]

Branta, mörka klippor som stupar ner i ett vidöppet hav, en himmel som bär den skarpsynta höken om dagen och nattens alla stjärnor om natten. Den amerikanska västkusten kring Monterey är en storslagen miljö, ständigt återkommande i poeten Robinson Jeffers dikter. I början av 1900-talet blev han så tagen av detta karga men glittrande paradis […][...]

Athena Farrokhzads och Kristofer Folkhammars urval och sammansättning av samtida svensk poesi i Berör och förstör riktar sig till ungdomar, men fungerar lika väl för vem som helst som vill få en okomplicerad överblick över den samtida svenska lyriken. Redaktörerna är inspirerade av Kärlek och uppror, som de själva läste som tonåringar. Det har nu […][...]

Diktaren Sapfo från ön Lesbos var först med att kalla eros bitterljuv, glykypikron. Eros betyder brist, avsaknad, att det åtrådda inte är tillgängligt. I det ögonblick begäret tillfredställts är eros borta. Något annat har tagit dess plats: kärlek, kanske, eller likgiltighet. Men så länge den varar har eros grepp om människan tack vare det paradoxala […][...]

Den bok som kom att bli Björner Torssons sista består av tre olika delar: först själva huvuddelen, dikterna, som utgör större delen av boken, sedan ett PS och därefter ett PPS. PS:et är ett minst sagt intressant inslag, ett slags fiktiv dagbokstext. Nåväl, det är inte första gången i litteraturhistorien som en fiktiv text tagit […][...]

Det dröjer två, kanske tre läsningar innan jag hittar in i Ananda Devis Tidvatten, solskörd. Tillsammans med romanen Eva ur spillrorna, som också kom tidigare i år, är den en introduktion av Devis författarskap på svenska, översatt av Maja Thrane och Jonas Ellerström. Diktens ämnen är angelägna och tangerar delvis romanens. Det rör sig om […][...]