Min bekantskap med Thomas Tidholm började när mina barn var små i slutet av 1990-talet och vi läste hans och hans frus Anna-Claras böcker om Ture för våra telingar. Det fanns en nästan filosofisk dimension i framförallt Ture sitter och tittar som jag gillade starkt, vars text jag snart lärde mig utantill. Den kom väl […][...]

Sedan den dagen jag fick ett språk har poesin varit ett verktyg som hjälpt mig att förhålla mig till världen. Hur det blev så vet jag inte. Däremot minns jag hur jag dikterade naturromantiska poem, min snälla dagmamma skrev ned dem och jag tecknade illustrationer. Då var jag i fyraårsåldern och hade ännu inte erövrat […][...]

En del författarskap finner man på de mest oväntade ställen. Under en kompis säng på Skurups folkhögskola i början på 1990-talet hittade jag Claes Anderssons. Man kan inte annat än falla för en poet som till exempel döper en av sina diktsamlingar till Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider (1969). Jag […][...]

Förra året kom Agnes Lidbecks uppmärksammade prosadebut Finna sig. Roman nummer två, Förlåten, gavs ut redan i våras. I DN går det numera att läsa hennes betraktelser i kulturdelen på söndagarna. På biblioteket där jag jobbar har reservationsköerna till de båda romanerna tidvis varit långa. Agnes Lidbeck har snabbt blivit en av Sveriges mest lästa […][...]

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare läst en självbiografi i diktform, fast när jag tänker på det låter det ju konstigt. Vad är väl minnen om inte fragment, lösryckta bilder – som dikter? En sådan diktsamling är Brun flicka drömmer, Jaqueline Woodsons självbiografi och första bok att översättas till svenska. Det krävdes […][...]

Att sakna och att vilja bli saknad är två komplicerade känslolägen. Dessutom; att vilja sakna något, få något att fortsätta hålla sig fast inom en, fast det bleknar och fast orden för det saknade långsamt försvinner. Det är ännu mer komplicerat. I Jila Mossaeds nya diktsamling tror jag mig kunna identifiera alla tre tillstånden hos […][...]

Jag minns en gång på radio hur kåsören Erik Zetterström (1904-1997) berättade hur han som liten stött på August Strindberg på gatan där han gick, och i ren förskräckelse, bytt trottoar. Jag vet inte hur sann anekdoten var. Den var åtminstone teoretisk möjlig. Helt sant är iallafall att jag en gång för kanske 25 år […][...]

Malte Perssons nya diktsamling har ett militärgrönt omslag med gula generalstjärnor. Är detta beredskapspoesi? Möjligen, här finns ett samlande tema som kan beskrivas som diktens öde i vår tid. Det hela börjar vemodigt. En gång fanns poesin och den finns kvar i skrevor här och där. Som regnvatten i kaffekoppar glömda på verandan. Den dyker […][...]

Världen – det är det vi bor i, allt som är omkring oss jämt. Som man växer och blir stor i. Allt vi ser och vet bestämt. När vi blundar är en poesibok för människor mellan tre och sex år. Den rymmer två världar, den vakna och den drömda. Den vakna biten är en sansad, […][...]

En bok skriven på rim En seriefigur sniffar lim Simsalabim Humor fast svart Medveten som Descartes Läs ut på en kvart Boken är originell Teckningar av en rebell Konsten är kontroversiell Granér är ett geni Konst som jämställdhetsstrategi Satir som psykoterapi En bok om planekonomi En bok om vårdideologi En bok om skendemokrati Poesi som […][...]