Finlandssvenska Martina Moliis-Mellberg debuterade med A redan 2015 och fick väldigt fin kritik i hemlandet. Där släpps snart hennes andra bok 7, och först nu har debuten fått ett svenskt förlag. Men bättre sent än aldrig, för det är en väldigt bra diktsamling som nu får större spridning i Sverige. A är uppdelad i tre […][...]

Så definieras termen etyd. Musiktermer återkommer i Lars Gustafssons (1936–2016) sista diktsamling Etyder för en gammal skrivmaskin och tillför många betydelser när man förstår dem. Redan i titeln lägger han pianots klaviatur på skrivmaskinens. Gustafsson tänker på saker, tittar på saker, kommer ihåg saker. Det är ofta lättsamt, eller rättare sagt: inte särskilt esoteriskt, fastän […][...]

Hortulus tid är nu. Det märks på fåglarnas uppskruvade tonläge, på magnolian som plötsligt har gått från blygsam knopp till vit explosion som tvingar människor att stanna upp och beundra den. I Susann Wilhelmssons Hortulus, hennes örtagård, fångas just detta tonläge, detta tillstånd som vi nu befinner oss i, i början av maj. Där grönskan […][...]

Här är orden som kan skildra allt vi ser, förstärka, mildra. Ord till gräl och poesi, där de är, är också vi. Raderna står att läsa i Lotta Olssons och Olof Landströms Mitt bland stjärnor, som hör till några av förra årets finaste bilderböcker. Olsson och Landströms är inte ensam om att ha gett ut […][...]

Diktsamlingen Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35 är Louise Halvardssons berättelse om någon som går från barn till vuxen. Eller något. Definitionerna är oklara, och verkligheten gör inte saken bättre: en av dikterna nämner motsägelsen i fertilitetens tidiga intåg i ett barns kropp. Man är vuxen i ett avseende, barn i alla andra. Det […][...]

Brombergs har gett ut antologin Blå Blixt sedan 2012 för att enligt dem själva ”ge plats åt nya poetiska röster”. Men 2014 blev det ingen antologi: bidragen höll tydligen inte tillräckligt hög kvalité. Snobberi, tänkte jag då. De tidigare antologierna har lämnat mig hyfsat likgiltig även om det förstås funnits en del glänsande undantag bland […][...]

Det är ett kaxigt grepp poeten Daniel Mårs använder. Att bygga en hel diktsamling runt en person som inte finns. Simonillusioner består av korta dikter som alla börjar med ”Simon är”. Vem Simon är växlar. Ibland är han den åtrådda, ibland den hatade. Känslorna är ambivalenta. Det verkar som att författaren vill trycka in alla […][...]

I Jessica Andersson Jonsons andra diktbok är likheten mellan växtens och människans tillblivelse och fortplantning en utgångspunkt. Andersson Jonson börjar i hjärtat, det mänskligaste av det mänskliga; ”Hjärtat vill inte sluta växa”. Hon fortsätter sedan: Vegetativ förökning innebär att man tar växande delar från en moderplanta och skapar nya plantor. Och så sätts ett associativt […][...]

Den poetiska Eddan är ett av de äldsta litterära verken i den nordiska kultursfären. Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap, har gjort en nyöversättning av den medeltida pergamenthandskriften Codex Regius och andra handskrifter. Det är den första översättningen till svenska av Den poetiska Eddan på ett halvsekel och en betydande kulturgärning. Lönnroth strävar efter att […][...]

Bob Dylan som haiku? Visst, Dylan har också sina enklare sidor, men i stort sett förknippar vi nog årets Nobelpristagare i litteratur med långa, vindlande texter, inte sällan med surrealistiska bilder staplade på varandra. Det lakoniskt sparsmakade japanska versmåttet haiku – tre rader med ett visst antal stavelser eller teckenljud i varje – framstår nästan […][...]