UKONs (Ulf Karl Olov Nilssons) senaste bok, som handlar om rösten, inleds och avslutas med dikter vars stil känns igen från hans tidigare alster: rader med kompletta meningar som blandar påståenden och frågor som går från det självklara till det absurda när de läggs lager på lager, med humor som kikar fram från en botten […][...]

Isabella Nilssons Vårt behov av vers: En nonsenspoetik för nervösa ser harmlöst liten och tunn ut på utsidan men är ack så tät invändigt. Den lilla boken innehåller nio fyndiga dikter av Mervyn Peake med tillhörande svensk översättning av Nilsson. Var och en av dessa diktpar åtföljds av minst lika om inte ännu fyndigare essäer […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

I diktsamlingen Tell: poems for a girlhood tar Soraya Peerbaye sig an det grymma mordet på fjortonåriga Reena Virk i British Columbia i Kanada. Utgångspunkten är de vittnesuppgifter och fakta som polis och rättegångar manglat igenom, men genom poetens ögon och penna formas ett nytt perspektiv. Dikten ”Gorge Waterway” innehåller ett citat från obduktionen som hävdar […][...]

Nirstedt/litteraturs poesibibliotek lyfter inte bara fram guldkorn ur den svenska poesiskatten genom att återpublicera diktsamlingar, utan presenterar dem dessutom med ofta eminenta förord – ett slags nyintroduktion av både poet och verk som sätter dem i sitt sammanhang, både vid originalutgåvan och med dagens återblick. Nyutgåvan av Ann Jäderlunds Som en gång varit äng inleds […][...]

Tänk, när det var standard att man fick sprätta boksidorna i en ny bok. Sprätta vartefter man läste eller kanske innan började för att det skulle vara avklarat. Det fanns säkert vanor kring detta. I mina gamla böcker ser jag skärytor som är nästan släta och andra som är ojämna och med revor. Någon som […][...]

När blir ett barn till? Frågan ställs av romanjaget i Tove Folkessons bok Hennes ord (värk I-III) som kom ut förra året. Jaget är havande redan innan en fysisk befruktning har ägt rum. I tanken, i det kroppsliga medvetandet, börjar cellerna dela sig långt tidigare. Kanske blir barnet till redan när två människor träffas. Kanske […][...]

De äldre, de där personerna som ska hålla sig hemma, på avstånd, avskärmade från samhälle, umgänge och nära och kära. De som på pappret ska skyddas från farsoten men som vi i verkligheten inte lyckats skydda så som vi ville. Vi lever i en balansgång mellan de olika farsoterna Coronavirus, ensamhet och ekonomisk utsatthet. På […][...]

I det poetiska utforskandet i Ideala begivenheter tar Signe Gjessing tillvara på alla tillgängliga medel: språket, textens utbredning över boksidorna samt själva bokens utformande. Det är en tunn bok, endast 31 sidor, men den är desto större med sitt A4-format. Det går inte att överblicka ett helt bokuppslag utan att röra på huvudet. Så handlar det också om universum […][...]

I Eva Runefelts diktsamling Ur världen behandlas död och saknad på ett nästan biologiskt sätt. Det är beniga släkten, revbenspar, nyckelben, bröstkorgar och gravar som har en atrosig leda. Det börjar i en natur- och vardagsnära lyrik, där man först bara anar saknaden efter en annan medmänniska, men som mot slutet avtecknar sig alltmer konkret […][...]