I förordet till Ny Poesi – 2023 klappar initiativtagaren till antologin sig själv på axeln. Och med all rätt! Det behövs fler forum för nya poetiska röster. Andra förlag, som Wahlström & Widstrand och Brombergs, har lagt ner sina debutantantologier – antagligen för att det inte var lönsamt i förhållande till hur mycket arbete som […][...]

I diktsamlingen Händer att hålla i gestaltar Anna Arvidsdotter effektivt prekariatet inifrån: timmarna, dagarna, månaderna, åren som visstidsanställd brevbärare. Med korta rader, ofta upphackade meningar och många omtag är monotonin ständigt närvarande, men ännu mer närvarande och ännu tydligare är osäkerheten och vad den gör med en människa. stig lär mig minimala rörelser nära kroppen […][...]

Inser att det är svårt att recensera poesi för att det känns så viktigt att göra språket och stilen rättvisa. Därför kommer jag att använda många citat från boken så att ni får en känsla av författarens språk, som jag tycker väldigt mycket om. Författarens språk är vackert och målande och det känns som om […][...]

Ordböckerna definierar ”melankoli” som ett ”själstillstånd” av svårmod och nedstämdhet – ordet som kommer från den gamla grekiska teorin om människokroppen. Enligt humoralpatologin orsakas melankoli av alltför mycket svart galla. Enligt Svenska Akademiens Ordbok används begreppet inom psykiatrin framför allt för depression orsakad av sjukdom. Även om titeln på Helena Bobergs senaste diktsamling pekar just […][...]

minuterna innan jag fanns vem levde i mig då vem tog mina händer och bar ut mig var jag en hare hade jag en hares själ darrande intill hjärtat Den är vacker, bilden av den darrande haren, som Lisa Gidlöf målar upp i sin andra bok Intill haren, inuti haren. Jag får genast syn på […][...]

I Prosa 1, som kom ut i våras, har Bokförlaget Atlas samlat tio kortare texter av Jon Fosse tillsammans med en introduktion av litteraturkritikern Mikaela Blomqvist. Den tidigaste är Fosses första publicerade novell från 1981, den senaste är från 2014. Det är en samling med noveller och dikter samt några texter som kanske bäst beskrivs […][...]

Jag befinner mig i ett Nordamerika insvept i det värsta snöovädret i mannaminne när den finlandssvenska poeten Nicko Smith tar mig med på en poetisk promenad genom ett Brändö i skandinaviskt sommarljus. Smiths senaste poesisamling innehåller, förutom dikterna, flera fotografier med (vad jag förmodar är) platsen som boken handlar om. Bilderna är fyllda av det […][...]

Med Jag älskar dig till döds ändå slår Dorothy Parkers översättare ett slag för vad ”light verse” faktiskt kan åstadkomma. Den här lyrikgenren, med höga krav vad gäller poetens (och översättarens!) förmåga vad gäller rim och meter, må ha syftet att roa och underhålla (och visst är Parkers kvicka poesi underhållande) men dikterna skyr inte […][...]

Ingela Strandberg är en poet att känna sig hemma hos. I hennes senaste diktsamling Ingenstans mitt segel finns teman som hem, eller snarare ursprung, barndom och tillblivelse, frihet och identitet. Delvis tycker jag mig också läsa in ett spår som handlar om avtryck. Och naturligtvis har även de döda en plats här. I de nya […][...]

Jenny Tunedals Dröm, baby, dröm är en feberdröm om det som inte går att förnimma i vaket tillstånd. Enligt drömmens logik väcks bilder som skaver mot varandra, men tillsammans bildar mening och uppenbarelse. Det är en tidvåg av svärta och sorg; drömmar vävda med tunna silvertrådar till ett elegant sorgflor. I sin senaste diktsamling Rosor […][...]