Nätterna med Mark Strands poesi är långsamma, tysta månljusgator. Ensamma män sitter böjda och skriver med blodfläckar över hjärtat. Ett skimmer, en slöja, ett suddigt blåmärke och livet som bara fortgår i drömmen, där drömmen pågår i verkligheten och litteraturen i livet. Enda tills livet antagit alla nyanser hos det nu gröntonade blåmärket i dikten […][...]

En gång för ett par tre år sedan så hade Stockholm sin första spoken word-festival. De hade lyckats få dit en hel massa roliga människor. Svarta panter-mammor trängdes med Peter Wahlbäck och Einar Heckscher som vankade av och an framför baren som professor Baltazar i säckiga manchesterbyxor och flippflopptofflor. Jag var där för att intervjua […][...]