Det är först en dialog. Ett slags ömsint prövande där två röster söker skrivandets innehåll. Allt är öppet. ”- Bara skrivandet kan rädda en.” säger en av rösterna. ”- Och inte ens det kan rädda en. ” svarar den andra. Eller? Redan här är gränserna otydliga. Vem är det som skriver eller talar? Och har […][...]