Nu är jag ju litet jävig, eftersom jag råkar arbeta med det jag nu ska skriva om. Men jag måste bara skriva en nyhet om det ändå: det händer så himla mycket roligt på biblioteken i Stockholm. Det ordnas babybokprat och läxläsning, föreläsningar om hälsa och hjälp med sociala medier, läsecirklar för föräldralediga och bokklubbar […][...]

I.S. grubblar över sin tillvaro som författare. Nu är han dessutom inbokad som lärare för en tre dagars skrivarkurs. Han känner sig allt annat än väl förberedd, han tvivlar på sin förmåga. Inte blir det bättre när han möter gruppen av elever. Fem av sex har han mött förut, men inte i rollen som lärare. […][...]

Ofta då jag spelar Trivial Pursuit får jag skämmas för min, i mitt tycke, geografiska okunskap. Särskilt pinsamma brukar frågorna om länderna i Östeuropa vara, dem ska man liksom bara kunna skilja åt. Riktigt lika pinsamt är det inte att svara fel på frågor om Kongo. Man är ursäktad, de byter ju namn så väldigt […][...]

Lennart Hagerfors uppväxt verkar på många sätt helt ordinär. Som själva personifikationen av en femtiotalspojke ägnar han större delen av sin tid åt att leka med bilar, spela kula och fotboll i mängder. Vad som är mindre ordinärt är att just den här svenska pojkbarndomen utspelar sig i Afrika. Som missionärsbarn underställdes Hagerfors föräldrarnas val […][...]