Den fransk-marockanska författaren Leïla Slimani skrev för några år sedan den mycket läsvärda nutidsromanen Vaggvisa. De psykologiska porträtten var synnerligen övertygande. Den som läst, minns medelklassparet vars yrkeslivsambitioner gjort dem fartblinda och den tredje personen, dagmamman/hushållerskan som kom att bli småbarnsfamiljens räddare. I romanen De andras land är handlingen inte placerad i nutid, utan i […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

Under flera månader gav Myriam sken av att stå ut med situationen. Inte ens för Paul klarade hon av att berätta hur hon skäms. Hur hon känner att hon höll på att dö av att inte ha någonting annat att berätta än barnens upptåg och samtalen mellan okända människor som hon tjuvlyssnade på i mataffären. […][...]