Den senaste tiden har det börjat komma böcker om Peter Mangs, mannen som satte skräck i Malmö och kallades för en ny laserman. Palmkvists bok är den med den osmakligaste titeln. Jag antar att den är lånad från Mangs egen bok Mina äventyr i Svenssonland. Dock är reportaget intressant och läsaren får en insikt i […][...]

Döda invandrare, sa Mangs, och polisen kommer att utgå ifrån att de haft livet av varandra. Knarkuppgörelser, gängbråk, det är där de kommer att leta först. När Peter Mangs först började skjuta på Malmöbor med utländskt utseende, var året 2003. De första morden skedde i Lindängen, ett område med många utländska namn i trappuppgångarna. En […][...]

På nyheterna pratas det om en kommande flyktingvåg och hur hopplöst det är att hitta bostäder åt alla. Redan bor människor i campingstugor och på isolerade lägergårdar. Jag har så svårt att förstå det. För precis som elvaårige Daniel, huvudpersonen i Som om vi hade glömt, växte jag upp och har levt åtminstone delar av […][...]

Vad tänker du på när du hör orden ”rasism” och ”rasister”? SS-trupper och koncentrationsläger? Huliganer i kängor och bombarjackor? Lasermannen, Peter Mangs och Anders Behring Breivik? ”Ensamma galningar”? Eller dig själv och dina närmaste? Det är en av utgångspunkterna i Marcus Priftis nya bok, Främling, vad döljer du för mig? Det kanske låter konstigt, att […][...]

Flippa runt lite på kanalerna. I Malmö har de gripit en man som utses till den nye Lasermannen; ”Nånting måste ha hänt med honom,” säger någon som kände honom för några år sedan, ”såndär var han inte förr.” Hurdå? Ja, så att han sprang runt om nätterna och sköt på folk, förstås. Inte som någon […][...]

Lasermannen, ett misslyckat försök till allsång i Rinkeby, apatiska flyktingbarn och avvisningar som firas med tårta och champagne på Migrationsverket. Det är några nedslag i de senaste decenniernas svenska flyktingsituation – de som genom sina grälla färger och sin massiva mediebevakning fastnat på näthinnan. Men sen då? Vad hände till exempel med de apatiska flyktingbarnen? […][...]

Seriemördare har blivit ikoner och vardagsmat i deckare, på film och teve. Skickliga profilerare ringar in gärningsmannaprofilen. Välutrustade labb och noggranna tekniker samlar in minsta mikroskopiska spår och kan minutiöst rekonstruera händelser och binda brottslingarna till brotten. Det är spännande, det är coolt – och det har måttligt mycket med hur det går till i […][...]