Det är svårt att komma ifrån Vilhelm Moberg. Det behöver man nog inte bo mitt i småländskt Mobergland för att känna. Hans litterära utvandrare, med nybyggarna Karl Oskar och Kristina i spetsen, utgör ett levande inslag i såväl migrationsdebatt som kanonförslag. De finns, väl förankrade, i vårt kollektiva minne. Hans politiska skrifter citeras fortfarande, såväl […][...]

Det är undertiteln som lockar mig: ”Salonger i 1920-talets Paris”. Jag har läst min Proust och gläntat på dörrarna till hans kronologiskt sett något tidigare salonger, drömt mig bort och fått mersmak, vilket tyvärr leder till att jag blir en aning besviken när jag läser Ingrid Svenssons bok Ett magiskt rum: jag hade velat ha […][...]

Identitetspolitik. Jag är inte helt säker på om någon använder begreppet i positiv bemärkelse, eller om det enbart används som skällsord. Skulle kunna beskriva exempelvis min egen forskning (kring vardagligt historiebruk) som sysslande med ”identitetspolitiska frågor”, frågor om genus, klass, sexualitet och liknande, men med ”identitetspolitik”? Knappast. Forskning bedriver inte politik. Så är det dock […][...]

Var börjar man om man vill lyssna på klassisk musik? Är det så svårt som man kan tro – som man lockas att tro ibland? Jag skulle säga att svaren på den andra frågan är ja – och nej. Klassisk musik kräver ofta mer av lyssnaren än andra musikgenrer för att komma till sin rätt […][...]

Det var egentligen inte Miira jag hade tänkt skriva om idag. Så såg jag SVT:s Idévärlden i söndags, där Dick Harrison bekymrade sig över bildningens förfall, och Miira liksom bara propsade på att få komma till tals. För även om Harrison och de andra medverkade hade en hel del poänger och till stor del framhöll […][...]

Den poetiska Eddan är ett av de äldsta litterära verken i den nordiska kultursfären. Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap, har gjort en nyöversättning av den medeltida pergamenthandskriften Codex Regius och andra handskrifter. Det är den första översättningen till svenska av Den poetiska Eddan på ett halvsekel och en betydande kulturgärning. Lönnroth strävar efter att […][...]

Så. Årets första dag, den första dagen i det nya livet för så många; de goda föresatsernas tid inleds nu – man ska träna mer, äta bättre, bli lite sparsammare eller vad det nu kan vara. De löften som sällan avläggs skulle kunna handla om en själslig motsvarighet, om att faktiskt läsa de där böckerna […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

I sin omfattande bok, Världens litteraturhistoria, nämner Göran Hägg inte alls den ryske författaren Michail Lermontov. Detta kan man se som ett tecken på att Lermontov, utanför Ryssland, är tämligen okänd, eller i alla fall att han i Sverige inte ses som någon som självklart platsar bland de allra viktigaste i rysk litteratur. I hemlandet […][...]

Strindberg måste återerövras, tas tillbaka från etablissemanget. Finkulturstämpeln gör honom tandlös, och det finns liksom en konspiration bakom det: Ty det är en accepterad sanning att Strindberg först var radikal (åttiotalet), sedan mystiker och reaktionär (Inferno och Blå böcker), därefter åter radikal (Strindbergsfejd). Det är felsyn. Men den är inte tillfällig. Den är styrd och […][...]