Människor och djur, djur och människor, död och levande, kön och kropp, offer och förövare. Att norska Kristin Berget strävar efter att lösa upp invanda förställningar om uppdelning gick att ana redan i hennes förra diktsamling, Der Ganze Weg. ”Kroppen är också ett hus/ där rovdjur samlas” skrev Berget. Och ”Offerplatsen är bara tiden synlig […][...]

Varje sommar drömmer jag fåfängt om ledighet. Ni vet, den där ledigheten när inget krävs av en. Den sortens ledighet de flesta av oss inte haft sedan vi var barn. Min bästa bild av absolut ledighet handlar inte om bad och strand. Nej, jag brukar drömma om en vind. Upp dit är trappan knirkig och […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Idag firas den tolfte världspoesidagen som är FN:s sätt att uppmuntra till poesi. Världspoesidagen firas runt om i världen och uppmärksammas förstås även här hemma i Sverige. Stadsbiblioteket i Stockholm bjuder på lunchpoesi och till kvällen blir det poesifestival ledd av Athena Farrokhzad på Kägelbanan med tema migrationer. Medverkar gör bla Hanna Hallgren, Khashayar Naderehvandi, […][...]

Långa rader av människor och djur djur och människor gud är ett ord i en himmel som ständigt mörknar Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar […][...]