Min första läsning av Khashayar Naderehvandis Allting glittrar och ingenting tar slut känns splittrad. Uppdelningen i tre separata sviter som alla skiljer sig åt språkligt gör att texten till en början inte hinner med att fästa ordentligt. Var för sig är de starka, men det är inte förrän jag återvänder till samlingen som jag börjar […][...]