Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

Sommaren är slut för Werner och han går tillbaka till skolan. Pappa ligger i koma på sjukhuset efter att bilen har krockat med en flock vildsvin. Hunden Boye är försvunnen. Ungdomsromanen Kärleken är att jag vill att du finns har en underbar titel men en katastrofal inledning. Snabbt förstår jag som läsare att allt har […][...]

Jaha, såhär faller sig handlingen i kort: Tove är en ung kvinna som uppfunnen av en Taube i hans västkustskaste period, blond och flink som en köttslig Malin på Saltkråkan och alldeles självklart medveten om sitt värde. Hon plockas upp av män, bärs en bit, hoppar över till en annan och bärs vidare. Hon lever […][...]

Att Tone Schunnessons debutroman börjar i Bangkok är bara första tecknet på hennes dräpande humor. Sydostasien, den delen av världen dit så många åker för att ”hitta sig själva”. Den kvinnliga huvudkaraktärens tripprapporter redogör dock för något annat. Resorna går kors och tvärs över världen, men även inom henne. Bangkok, Barcelona, genom hjärnan, blodomloppet. Det […][...]

Jag brukar alltid läsa serierna först. Sen går jag till nyhetsdelen. Jag minns ännu repliken som en äldre kollega yttrade på 90-talet. De flesta vuxna prenumererade på en morgontidning dåförtiden. Det var så för mig också när jag lämnade föräldrahemmet. Prenumeration av morgontidning tecknades. Förutom seriesidans illustratörer fanns det andra tecknare som läsaren kom i […][...]

Färjan har redan nått finska farvatten. Oscar Levertins vänner klipper med ögonen. Böckerna från taxfreeshopen sover redan. Kanske sover till och med färjans högsta befälhavare, oroligt drömmande, med täcket nedsparkat i fotändan och ena handen i ett bräddfullt askfat. Det är hög tid att börja svina. 62-åriga Boel Märgåker är så in i bomben trött […][...]

Någon har sagt att förlossningshistorier är kvinnors motsvarighet till lumparhistorier. Gemensamma erfarenheter som aldrig diskuteras högt eller offentligt, som förs vidare halvt viskande eller i slutna rum, vanligtvis med skräckblandad förtjusning. Lumparhistorier har jag tyvärr ingen aning om – med tanke på värnpliktens avskaffande är det väl en utdöende genre? – men att de där […][...]

Det är bokreatider, och sällan har jag väl varit så glad att över att bo i en stad som fortfarande har oberoende bokhandlar. Bortsett från Stockholms många fina antikvariat, är de mindre boklådorna de absolut bästa ställena för att hitta lite vad som helst i litteraturväg. I Söderbokhandeln på Götgatsbacken går det, till exempel, en […][...]

2013 är ännu inte slut förrän kraven börjar ramla in på att sammanfatta det. Vilka var årets tio bästa böcker? Bästa filmer? Viktigaste nyheterna? Är vi snabbare än någonsin på att stressa fram bokslut? För några år sedan kom tegelstenen Tusen svenska klassiker – närmare bestämt i början av hösten 2009. Jag kommer ihåg tidpunkten […][...]

Jag vet inte om det beror på att jag råkar läsa antologin Ingens mamma samtidigt som jag läser Beata Arnborgs biografi om Kerstin Thorvall, men nog handlar den ganska mycket om att alla människor faktiskt kanske inte borde bli föräldrar? Kanske bara kan få vara bra på något annat? Diskussionerna om Thorvall handlar förvånansvärt ofta […][...]