Den bästa dagen är en dag av törst, skrev Boye, och konstaterade att det är vägen som är mödan värd. Nioosha Shams poesidebut Teshne, som betyder ”törst” på farsi, följer i detta tankespår, skruvar upp volymen på det och fyller det med kropp, värme och sprittande sårbarhet. Det handlar om kärlek och kärlekar, men kanske […][...]

Modernismens mest kända dikt är Det öde landet av T.S.Eliot. 2022 fyllde dikten 100 år. Bakhåll förlag har givit ut den på nytt med en översättning och ett efterord av Jonas Ellerström. Det öde landet har fem delar. Den första delen De döda begravs har teman som årstidernas växlingar, bördig jord, skör växtlighet och dödande […][...]

En bro av poesi ges ut av Svenska Akademien för att sprida glädjen att läsa litteratur tillsammans. När kung Gustaf III grundade Svenska Akademien år 1786 ville han stärka det svenska språket och litteraturen. Den här boken ska vara ett sätt att göra det på. Under höstterminen 2021 skänktes boken till landets alla sexåringar. Dessutom […][...]

Sverige är det bästa av länder, den bästa av världar. Alla är glada och nöjda och negativa känslor har i stort sett eliminerats, men Betty mår inte alls bra. Hon tillbringar pausen på jobbet på Espresso Mouse inne på toaletten där hon smygröker och samlar sig men utan att riktigt lyckas. Efter att hon googlat […][...]

Som betydligt yngre slyngel vet jag att jag klippte ut bilder på Ann Jäderlund ur DN:s kulturbilaga, bara för att jag tyckte att hon var så snygg, men det mörka korta lite lockiga håret, fräkniga kinderna och de nästan outgrundligt mörka ögonen. Det kanske är ett provocerande ytligt och manschauvinistiskt sätt att närma sig poesi, […][...]

Att ge sig in i Athena Farrokhzads lyrik är att låta sig omfamnas av språkkänsla, lärdom och engagemang. Jag tänker på det när jag läser den stora dikten ”Brev till Europa”. I en tid då kontinentens majoritetsbefolkningar lockas av nationalismens inkrökta perspektiv, när konservatismens retrotopia framstår som ett verkligt alternativ för många, då är det de […][...]

Inför denna publikation har jag skrivit ett tidsinställt brev inför min nästa schemalagda recension. Ett avskedsbrev. Människor kommer att bli rasande. En bekännelse: Jag var verkligen inte så förtjust i Boye. Jag kan inte känna något starkt inför henne eftersom jag associerar henne för mycket med sönderläst kitschpoesi, som när man börjar höra stora musikaliska […][...]

I ett annat Stockholm ljuder flyglarmen allt oftare den här försommaren och helikoptrarna utgör en ständigt surrande närvaro över staden. Människor försvinner utan någon förklaring. På fartyget Auspicia arbetar vetenskapsmännen med skuggan som befinner sig nere i havsdjupet. Orden och meningarna i Julia & Paul – en försommarberättelse låter oss bara ana vad som pågår. […][...]

Är det inte så för oss människor, att det finns tider, då vi fångar in tillvaron helt och hållet genom dagögat? Allt är då så självklart. Vi frågar inte, vi tar bara för givet. Och så kommer det andra tider, när vi ser med nattöga – ifall vi eljest lever med vaken själ. Det är […][...]

Lika lätt som hon hade att skratta kunde hon falla i gråt. Hon sökte strid men ville ofta bara fly. Hon var en av livsviljans stora diktare i den svenska litteraturen, men många vet mer om hennes sätt att dö än om hennes sätt att leva. Han har så rätt i det han skriver, Johan […][...]