I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

Lise Tremblays bok Driftens väg är en liten volym bestående av fem noveller. Omslaget pryds av ett kvinnoporträtt – som först fångade min uppmärksamhet. Ingenstans nämns konstnärens namn. Men målningen är den finlandssvenska Helene Schjerfbecks mest kända självporträtt. I Tremblays noveller har vi en kvinnlig protagonist som jagberättare. Denna kvinna är i 60-70-års åldern. Nu […][...]

I den fantastiska Another History of Art samlas den västerländska konsthistoriens allra mest framstående kvinnor. Varje konstnär presenteras med en kort beskrivning samt ett väl utvalt, representativt konstverk. Här finns de allra tidigaste, som Sandra Botticelli (1445–1510) och Rafaella (1483–1520), och även konstnärer som Petra Paula Rubens (1577–1640) och Francesca Goya (1746–1828). En favorit är […][...]

Om människans förhållande till djur kan man skriva spaltmeter; de är familjemedlemmar och bästa vänner, mat och varelser man utan att tänka efter slår ihjäl, de gör nytta i stort och smått – och förstör och föröder, utifrån människans perspektiv. Det här är något jag tänker på när jag läser barnböcker om djur, eftersom det […][...]

Vi får träffa Antonio. När boken börjar är han bebis, en mycket stor sådan. Han föds i forna Jugoslavien och är redan från början otroligt stark. Som tolvåring kan han dra upp träd med rötterna, utan att använda händerna. Det är allt vi vet om hans barndom. Kanske är hans föräldrar gigantiska skogshuggare? Eller så […][...]

Vad stort det är när ett nytt barn kommer till världen. Mellan en vuxen och en liten uppstår en känsla som närmast kan liknas vid en stark ström inombords. Den häpnad som finns i Erik Lindorms dikt Lyckans minut, är fint beskriven. Läs den gärna här på Litteraturbankens sida. I bilderboken Älskade Kulu har inuitiska-kanadensiska […][...]

Amerikanerna talar om ”Vietnamnkriget”, vietnameserna om ”det amerikanska kriget”. I det glappet återfinns kanske orsaken till kriget. Em är en berättelse om Vietnam. En berättelse om landet, historien och diasporan. En berättelse om de som växte upp under kriget, och om de som blev ett resultat av det. Det är en berättelse om mänsklighet, och […][...]

Emily Carroll är en kanadensisk serietecknare och illustratör som ofta gestaltar skräck i olika former. Runt Halloween 2010 blev hennes webcomic His Face All Red viral och sedan dess har hennes berättelser och böcker vunnit flera priser – men för mig är det den webb-baserade berättelsen Margot’s Room som fortsatt att vara hennes starkaste. Första […][...]

Station elva skrevs 2014, några år efter svininfluensan, men långt innan covid-19 gjorde debut. Den handlar om livet innan, under, och tjugo år efter pandemin som spred sig över världen och tog död på 99% av mänskligheten. I den här berättelsen är det ett influensavirus, inte ett coronavirus, men temat känns förstås obehagligt aktuellt. Pandemiparanojan […][...]

Man tar en text, vilken som helst, som skrivits av någon annan. Eller ta egentligen helst en text som verkar tråkig, stel och så långt från poetiskt språk man kan tänka sig. Sen tar man något slags raderingsverktyg (läs: suddgummi. Eller backslagstangenten på tangentbordet. Eller en tjock svart penna att stryka över med). Utifrån den […][...]