Fastän det är längesedan Julius Caesar styrde över världen kring Medelhavet, bär fortfarande alla vägar till Rom. Oavsett om det är språk, statsskick, samhällsplanering, juridik eller arkitektur som fångar ditt intresse, är det svårt att inte fascineras av Romarriket. Mynt, arkeologiska lämningar och antika källskrifter ger en uppsjö av information som kan omvandlas till hårda fakta. […][...]

”Rubba inte mina cirklar!” ”Också du, min Brutus?” ”Du ska veta att du dödar en man.” ”Oh wow. Oh wow. Oh wow.” Från Arkimedes och Julius Caesar till Che Guevara och Steve Jobs har vi en tendens att lägga en viss vikt vid de allra sista ord en människa yttrar. Så har det varit länge […][...]

På väggen vid mitt skrivbord har jag tejpat upp en bild på Sigourney Weaver ur Alien 3. Bredvid den har jag en bild på Stig Dagerman. Stig sitter i morgonrock med papper framför sig. Jag hade den på kylskåpet i en lägenhet jag delade med en raggarkommunist i början av 2000. Jag hittade den igen […][...]

Vad ska man säga om en 640 sidor lång biografi om en av västvärldens mest lästa och omtalade män(niskor)? När biografin sedan är skriven av en som verkligen kan ämnet, i så hög grad att boken enbart baseras på förstahandskällor? Som därtill är välöversatt av en person som faktiskt har studerat såväl latin som klassisk […][...]

En åldrad man, Marcus Tullius Tiro, filosoferar om livet under ett drygt dygn, samtidigt som mord sker i hans hus. Det som på ytan verkar väldigt simpelt blir i Stewe Claesons tappning en fascinerande bok som ger mer än dess 149 sidor ger sken av. Claeson har hoppat ner i en villa utanför Rom någonstans […][...]

I Den gudomliga komedin placerar Dante tre personer längst ner i helvetet: Judas, som förrådde Jesus, och Brutus och Cassius, som förrådde Julius Caesar. Nu är det ju inte säkert att han menade något med just den där fördelningen – 2-1 till Caesar – men i vilket fall som helst talar det sitt tydliga språk. […][...]

Med handen på hjärtat är det nog många historieintresserade västeuropéer som tvingas erkänna att kunskaperna om Djingis Khan, en av världens mest framgångsrika erövrare, inte står i paritet till flera andra av historiens segerrika krigare. Alexander den store, Ceasar, Napoelon med flera är sannolikt mer självklara ingredienser i den klassiska historiska allmänbildningen. Naturligtvis beror detta […][...]

”Stora” ledare föder stora drömmar eller stort hat. Så när en Ceasar, en John F. Kennedy eller en Indira Ghandi mördas, är det därför inte bara en människa som dör, utan även en symbol. Lika självklart som det kan tyckas vara, lika svårt verkar människor kunna acceptera detta faktum, en omständighet som alltid utgjort bördig […][...]

Som originaltiteln säger är detta en berättelse om två män; Napoleon Bonaparte – ”praktisk, hänsynslös, lysande och lika galen som Don Quijote” – invaderar Egypten för att stoppa britternas väg till Indien och för att söka ära i Alexanders och Caesars spår. ”40 sekler blickar ner på oss!” ropar han till sina soldater, men 1798 […][...]

Jorå, det är faktiskt sant, riktigt trevligt var det också och inte så farligt heller. De var alla trevliga bekantskaper i den litterära form som jag kom i kontakt med dem. Jag har helt enklet läst Kejsarbiografier när jag gått och lagt mig och försökt att klämma en Ceasar per kväll och jag lyckades nästan. […][...]