”A Children´s Tragedy”, en barntragedi, vad är det? Jonathan Franzen skriver i sitt förord till Frank Wedekinds Spring Awakening att dess undertitel ”has an odd, unresolvable, almost comic ring to it”: It sounds as if tragedy were stooping to get through the door of a playhouse, or as if kids were tripping on the hems […][...]

Här börjar historien: På en motorväg någonstans i USA:s sydstater på 70-talet voltar en bil ner i diket. Kvinnan i passagerarsätet, gravid med romanens berättare, har tröttnat på sin mans misshandel. Hon kopplar loss hans säkerhetsbälte och rycker tag i ratten, det första helt egna beslut hon någonsin fattat. Nä, vänta, här börjar historien: På […][...]

Det är semestertider och det verkar till och med vädret ha förstått. Musikfestivalerna avlöser varandra och Almedalsveckan har inletts. Jag packar min rosa resväska och funderar vilka böcker som ska få följa med till Spanien. Melina Marchettas Jellicoe Road och Moa Eriksson Sandbergs Den första flickan skogen möter är redan klara. Jag och vännerna har […][...]

Slutet på historien: Vad tycker jag egentligen? Önskar jag att jag kunde skriva så här? Såklart! Att trollbinda läsare över hela världen, att väcka opinion och diskussion, att våga sig på ett epos som skulle kunna sänka den mest plikttrogna av läsare – allt gör Jonathan Franzen med rätta. Men han fick lite bråttom, om […][...]

Ibland hittar en bok som bara ska din väg dig. Frihet är min. Det händer att jag slagit ihop boken mitt i en sanning som varit just den jag gått och sökt efter. Den är som en bibel för mig. Jonathan Franzen är fenomenal på cliffhangers, hundrafemtio sidor kan det ta innan han återvänder till […][...]

Lördagsmorgon, för sjuk för att gå upp, för ont för att ligga kvar. Vill bara dyka djupare in i Frihet. Patty har akutdepressioner efter brytningen med Richard och Richard försöker bränna sitt ljus i båda ändar, eftersom han inte inser att han lider under samma smärta. Och efter bara ett par sidor kommer förklaringen till […][...]

Sitter på en basketläktare på ful-Lidingö, här trivs jag bäst på torsdagskvällar medan sonen matar in bollar. Här faller lugnet, uppkopplingen är lätt usel. Koncentrationen blir desto bättre, bara rumpan ogillar sträckläsning. Kanske monotonin och det rytmiska dunkandet som får mig att tröttna lite på Frihet. Långa transportsträckor av blablabla. Jo, jag vet, de behövs […][...]

Massor händer som vanligt i veckan på Dagensbok. Häng med! Idag skriver Emelie om Julia Thorells debut, serieromanen Juni. Det är en roman som gör upp med Junis uppväxt i ett hippiekollektiv, den fria och gränslösa barndomen ger konsekvenser i Junis vuxna liv. En både tragisk och rolig uppväxtskildring som tyvärr inte bjuder på så […][...]

Tjock bok anländer i brevlådan. Det tar mod att skriva en tegelsten, slår tanken mig. Och tid att läsa. Börjar direkt bläddra för att spana in texten. Skönt radavstånd, lagom stora bokstäver. Två veckor, säger min inbyggda läsexpertis. Något långsammare uppstart, för att ta mig in i skrivet. Börjar läsa. Ungefär ett kapitel in i […][...]

Soppan var varm och jag brände mig på tungan. Några mosiga potatisbitar simmade runt i den i övrigt ganska vattniga soppan. Jag åt och det var inte direkt gott, den var för salt, men det gjorde inte så mycket, jag ville mest äta det varma för att slippa frysa. Det var torsdag, jag var förkyld, […][...]