I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

Utan att ha varken följarskara eller försörjning av sociala medier kan jag ändå bli alldeles förfärligt trött på hur de fungerar och på alla de där påstridiga utropen om att man måste tänka på logaritmerna och hur ens inlägg tas emot. Vilken tid ska man posta, hur många hashtags ska man ha, hur många ämnen […][...]

Att den som kan vrida huvudet 360 grader måste vara besatt av djävulen vet väl alla som sett filmen Exorcisten, men när exakt var det som den onde satte klorna i berguven? Den som är nyfiken på det kan med fördel plocka upp John Ajvide Lindqvists lilla bok Alternativa fakta om fåglar. I denna ”fälthandbok […][...]

En gul container dyker upp i Norrtäljes hamn. Ingen vet var den kommer ifrån, men efterhand börjar den lilla staden förändras. Människorna blir otrevligare mot varandra. Den vardagsglädje och vänlighet som vanligtvis bildar som kitt mellan dem vittrar sönder och försvinner. Detta är upptakten i John Ajvide Lindqvists senaste roman Vänligheten. Men egentligen börjar berättelsen […][...]

Rädslans makt är stor, menar människokännare inom olika arbetsfält. Den ser oerhört olika ut från person till person. En del tycker att spindlar är hemska. Någon tycker att tomten är obehaglig – särskilt när hen bär en heltäckande och livlös mask för ansiktet. Steget är inte långt till skräck som också utgör en egen genre […][...]

Anton och hans morfar har en särskild relation. Det är hos morfar han läser sina läxor och har sin trygghet sedan föräldrarnas skilsmässa och när morfadern plötsligt dör blir tillvaron till ett gungfly. Än mer så, när det visar sig att morfadern hade hemligheter som Anton aldrig kunnat ana sig till: det visar sig att […][...]

I rättvisans namn bör jag kanske erkänna att jag inte visste riktigt vad det var för typ av bok som jag beställde när jag bad att få recensera X – den sista platsen. Jag hade läst Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda, såg Ajvide Lindqvists namn och tänkte inte mer på saken. […][...]

I efterordet till sin nya novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben skriver John Ajvide Lindqvist något som får pusselbitarna att falla på plats för mig. Så här skriver han med anledning av novellen Speciella omständigheter: Det lustiga med denna enkla lilla berättelse helt utan blod, våld eller monster, är att flera människor har sagt […][...]

Ett ensligt hus i kanten av skogen. Filmtittande mitt i mörkaste natten. Den sista scenen i Blair Witch Project etsar sig fast. För första gången sedan jag var liten somnar jag med lampan tänd (och låtsas dagen efter som att jag råkat somna ifrån den). Därför är den filmen en stark kandidat till en motsvarande lista som den […][...]

När jag stapplade ut från biovisningen av Prometheus, prequelfilmen till Alien-serien var jag yr av den intensitet som präglat det som nyss utspelat sig på vita duken. En liknande känsla infinner sig när den sista sidan av Rörelsen är utläst och till stor del är det ett gott tecken. Ajvide Lindqvist väjer inte undan för […][...]