Salajak är besegrat. Hwitrernas fäste har fallit och övertagits av människorna; de forna herrarna är inlåsta i sitt berg. Ett nytt lugn råder men också en febril aktivitet – här ska erövras nya marker, en ny värld – Jarmaland. De klättrande bröderna Niklis och Jöran har en viktig roll att spela, liksom jungfru Sofia som […][...]

Det är mitten av 1300-talet och Sverige är svårt härjat av pesten – och av hwitrerna, vars hemvist är borgen Salajak, långt upp i norr. Hwitrerna är mörkrets varelser, bergens demoner. De lever i underjorden men det finns också de som kan flyga. De är livsfarliga och måste bekämpas, eftersom de i sin jakt på […][...]

Vi kan väl börja med det synbara: Modernistas nyutgåva av Daphne du Mauriers noveller måste vara en av årets snyggaste böcker, med sitt kontrastrika, vagt gotiska och samtidigt 50-talssnygga omslag, där fåglar kastar olycksbådande skuggor över panelen. ”Fåglarna” är också du Mauriers förmodligen mest kända novell, inte minst välbekant från Alfred Hitchcocks filmatisering. Det vill […][...]

Novellix föddes våren 2011 och tanken är att de ska vara någon slags Pixiböcker för vuxna. En läsupplevelse i ett grafiskt tilltalande och lättillgängligt format, anpassat för den som vill ha mer läsning i sitt liv men inte riktigt hittar tiden till det. Novellerna säljs både styckvis och i förpackade i presentaskar. Jag har läst […][...]

Nästan alltid när det kommer till novellsamlingar poängteras det positiva; att det alltid finns något som tilltalar alla. För de som inte orkar hålla läsintresset uppe en längre tid är noveller perfekta eftersom de är korta och oftast håller ett högre tempo. Gillar man inte inledningen på en novell kan man lätt bläddra fram några […][...]

En dagbok. Den första anteckningen är daterad 6 februari 1887, Hotell Montague i Quincy, Massachusetts: Oroande upplevelse i går kväll i Fru A:s hem. Inte så dramatisk – bekväm, men ganska patetiskt sjaskig miljö – och bara en svagt olycksbådande atmosfär (speciellt i kontrast till Valpurgisnatten som presenterades av den där skamlöse charlatanen i Portsmouth, […][...]

Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär […][...]

Jag träffar deckarförfattaren Kristina Appelqvist på bokmässan i Göteborg. Hon är aktuell med sin fjärde bok De blå damerna (utgiven på Alfabeta förlag) där paret Lundgren-Alexandersson, dvs den unga rektorn Emma och hennes kärlek kriminalkommissarien Filip återigen kastas in i en mordutredning. En berömd van Gogh-målning stjäls samtidigt som en radikal chefredaktör hittas mördad. Kristina […][...]

Detta var den bok jag allra mest såg fram emot i höstens bokutgivning. Som praktiserande förskollärare och tillika deckarrecensent blev jag lycklig när jag insåg att Johan Theorins nya bok skulle komma att para dessa båda skilda världar. Tyvärr var det även det som blev det stora problemet för mig. Men det återkommer jag till. […][...]

I Stockholm får böckerna denna vecka konkurrens av en filmfestival. Men fördelen med en god bok är att man kan bära den med sig överallt och plocka upp den, dyka ner i den när och var man har lust. En bok väntar också på en tills man har tid. Lina skriver om Karl Ove Knausgårds […][...]