Någonstans i Jerker Virdborgs nya novellsamling finns ett skyddsrum. Där befinner sig en man tillsammans med… han vet inte hur många andra. Kriget har kommit till Sverige. Människorna gömmer sig undan flyganfallen. Mannen räknar explosioner. Lyssnar på rösterna. Väntar på… räddningen? Jag strök handflatan gång på gång mot golvet och tänkte på alla ytor i […][...]

När Fredrik Reinfeldt härom året berättade att han tillbringat semestern med att läsa Camilla Läckberg-deckare uppstod en ganska stormig debatt kring politikers förhållande till kultur. Borde man kunna förvänta sig mer av en toppolitiker? Är det tvärtom bra ifall de inte har snofsigare referensramar än folk har mest (vad nu det betyder)? Var det ren […][...]

I helgen ”avslöjade” Michael Mortimer att han i själva verket är Daniel Sjölin och Jerker Virdborg. Många hade redan gissat rätt på Daniel Sjölin och blev inte så chockade, många blev rädda för att det skulle ta tid från Jerker Virdborgs eget författarskap. Sjölin sa i en intervju i DN att pseudonymen blivit ”ett fängelse” […][...]

I Juli Zehs framtidskildring Corpus Delicti beskrivs romansamhällets förflutna, tiden efter millenniumskiftet – vår tid – som en period av kris. Då hade man, som Zeh framställer det, avskaffat det mesta – religion, ideologi, nation, familj – men glömt att ge människor något annat att tro på istället. 1940, när Karin Boyes Kallocain gavs ut […][...]

Det borde inte varit svårt att göra Kall feber till en riktigt spännande roman. Alla ingredienser finns ju där! Isolerat ställe långt bort från mänskligheten, forskare som tappat greppet om det vi kallar humanism och vetenskapen, som här inte tjänar människan, utan endast plånboken. Lägg till en feber som härjar, en feber som ingen känner […][...]

Det låter osannolikt, men i morse träffade jag konstnären och poeten Öyvind Fahlström, död sedan 1976. Jag höll på att sätta flingorna i halsen när jag hörde tre distinkta dunkar bakom mig. Jag vred på huvudet och såg en utmärglad skugga på balkongen som frenetiskt ryckte i den låsta dörren. Chockad, darrig på handen, sträckte […][...]

Skurups skrivarlinje har skördat en stor knippe fina, unga författarnamn genom åren, såsom till exempel Anna Jörgensdotter, Mirja Unge, Sara Villius, Jerker Virdborg och Andrzej Tichý. Alla har de gått sitt eller sina år på skrivarlinjen i Skurup och där har drömmen fått kraft att bli alltmer verklig. Skurups antologi är den utav landets skrivarskoleantologier […][...]

Själv kallar han det "hotberättelser", den gåtfulla vardagsrealism han sysslar med. Och mycket riktigt var Jerker Virdborgs debut Landhöjning, två centimeter per natt en hotets studie där karaktärerna obevekligen gick under i sina små minitragedier. Påföljande Svart krabba behöll samma åtskruvade spänning, men drog mer åt actionthrillerhållet med sitt fängslande militära skridskoäventyr. Och efter det […][...]

Av 176 164 personer som anmälts försvunna sedan 1965 saknas fortfarande 21 492 stycken, enligt statistiken som inleder romanen Försvinnarna. Den handlar om jakten på en av dessa saknade människor. Efter att ha fått höra talas om barndomsvännen Henriks försvinnande börjar huvudpersonen Jerker att göra efterforskningar på eget bevåg. Han besöker Henriks föräldrar, samtalar med […][...]

Många äldre, mer garvade författare har sagt det upprepade gånger förut, nästan så att man ledsnat på att höra det. Så här brukar det låta: ”Nya svenska författare har ingenting att säga.” Lite orättvist, har jag tyckt allt som oftast. För vad vet de? Tror de att de är speciella bara för att de har […][...]