Två personer som inte känner varandra har tagit skydd för regnet i väntan på bussen. Några dagar senare är deras kroppar omslingrade i varandra och musiken flödar när mannen lägger väl valda kompositioner på skivspelaren. Relationen fördjupas. De gör en minnespromenad varje månad den 11:e för att återuppleva känslan från första mötet. Tanken svindlar när […][...]

”WE BECOME VISIBLE” skriver de afrikanska flyktingarna som slagit upp ett tältläger mitt i Berlin på en stor skylt. (En hjälpsam tysk skriver en översättning under, engelska är fortfarande ett främmande språk för många berlinbor.) Det tycker inte den tyska byråkratin; de är ju inte ens flyktingar, tekniskt sett, de är Dublinmigranter med officiell hemvist […][...]

Herren gav och herren tog, hade mormodern sagt till henne när de stod vid kanten av gropen. Men det stämde inte, för Herren hade tagit mycket mer än vad som fanns – också allt som det hade kunnat bli av barnet låg nu därnere och skulle jordas. Den allestädes närvarande döden spelar huvudrollen i Jenny […][...]

När Herta Müller fick Nobelpriset i höstas läste jag om Hjärtdjur och tyckte betydligt bättre om den än första gången jag läste den. Jenny Erpenbecks Hemsökelse bjuder ett liknande motstånd. Hennes språkliga medvetenhet och sättet att låta landets historia ständigt tränga sig på vinner över mig redan i första vändan, men gör hon sig inte […][...]

Det finns inget säkrare vårtecken än när man kan sitta ute och läsa mer än två sidor utan att få stela fingrar. Vi är där nu! Johannes Heldén har skrivit Science fiction, en hel diktsamling om naturen och dess gemensamma vetande. Där finns böckerna och bokhyllorna som längtar tillbaka till naturen och till tiden innan […][...]