Mirja Unge, som på senare år profilerat sig mer och mer som dramatiker, har ett säreget språk. Orden flödar, replikerna skrivs utan kommatecken och bryts ofta upp med upprepningar och talspråksuttryck som ”vad heter det”. Som läsning är det ibland tungrott och jag måste flera gånger läsa om stycken. Jag är helt klart en förespråkare […][...]