Böcker med underrubriker i stil med ”personliga möten” brukar av någon anledning höra till de mer opersonliga. Så icke denna. Det är kanske inte alltid Lars Helander lyckas få den där personliga kontakten med alla de Nobelpristagare han intervjuar, men själv är han i alla fall personlig så det slänger om det. Han tvekar inte […][...]