En gång berömde jag översättaren i en bokrecension för att hon lyckats fånga en sorts svensk melodi. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig, och jag borde ha utvecklat min beskrivning. Lite tafatt drog jag en linje till Gustaf Fröding, som jag tycker fångat ”det där”. Så kom boken Andras ord och våra. Fyra […][...]