I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]

Mången författarhustru har likt Katia Mann möjliggjort att storverk blivit skrivna. Det var hon som såg till att maken inte stördes av vardagens stök och bök. Övriga familjen utgjorde stödtruppen. De bekräftade det gudabenådade geniet och utgjorde stoff till dennes böcker. I författaren tillika kulturskribenten på DN Åsa Beckmans nya bok Kulturbarn: att växa upp […][...]

När vi lämnade Doften av en man (2017), bok två i Agneta Pleijels suveräna självbiografiska trilogi, vill jag minnas att hon som bäst var i färd med att dra upp bopålarna och lämna Göteborg och Haga bakom sig. Ett jobb hos den legendariske Karl Vennberg på socialdemokatiska Aftonbladets kulturredaktion väntade i Klarakvarteren. Den påföljande och […][...]

1968 är ett mytomspunnet år som givit namn åt en hel vänsterrörelse. Nästa år är det 50-årsjubileum. Jag var inte född när Kårhusockupationen gick av stapeln. Men jag har hört mycket om den av äldre arbetskamrater som var med. När Vietnamkriget tog slut hade jag ännu inte fyllt fem. Ändå är kriget, och i synnerhet […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]

”Det här är en bok för den som gärna vill berätta sig själv”, inleder Merete Mazzarella. Det kan man göra genom att skriva, men också muntligen, menar hon, och fortsätter (och det är här jag blir riktigt intresserad): ”Jag hoppas och tror att här också kan finnas något av intresse för den som än så […][...]

Strindberg måste återerövras, tas tillbaka från etablissemanget. Finkulturstämpeln gör honom tandlös, och det finns liksom en konspiration bakom det: Ty det är en accepterad sanning att Strindberg först var radikal (åttiotalet), sedan mystiker och reaktionär (Inferno och Blå böcker), därefter åter radikal (Strindbergsfejd). Det är felsyn. Men den är inte tillfällig. Den är styrd och […][...]

EYES: Medium HAIR: Medium WEIGHT: Medium HEIGHT: Medium DISTINGUISHING FEATURES: None NUMBER OF FINGERS: Ten NUMBER OF TOES: Ten INTELLIGENCE: Medium What did you expect? Talons? Oversize Incisors? Green saliva? Madness? - Leonard Cohen, All There Is To Know About Adolf Eichmann Precis som han gjorde i Pol Pots leende återvänder Peter Fröberg Idling i […][...]

”Jaget” i skönlitteraturen är ett livsviktigt ämne. Med åren får vi allt större distans till den ungdom vår kultur lägger så stor förklaringsvikt vid. Livshistorien läggs tillrätta och fiktionaliseras. Frågar man 18-åringar så får man höra olika historier om hur det var på högstadiet, frågar man 40-åringar har alla – från högstatusmobbare till lågstatusfreak – […][...]