Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]

Maria Hellboms debutbok vänder sig till barn (9–12 år) som gillar spänning och fantasy men ändå vill ha ett ben kvar i den verkligheten vi alla känner till. Vi möter Klara som bor med sina föräldrar i Stockholm, men de har sina rötter i den lilla byn Vidås i Jämtland. I Vidås finns det som […][...]

I Vittring återvänder Ola Nilsson till Hammerdal, den lilla by i norra Jämtland där han tillbringade skolåren och som också utgjorde miljön i trilogin som började med Hundarna (2010), för vilken han fick Norrlands litteraturpris. Den här gången handlar det om Sigrid och Ilian, ett ungt par med ett särskilt band, ofrånkomligt utsatta för den […][...]

Efter att ha plöjt igenom Kerstin Ekmans kriminalroman Händelser vid vatten är det lite svårt att veta var jag ska börja, för det är så mycket jag tycker om med den här boken. Det blir svårt att välja ut några enstaka saker att lyfta fram. Egentligen är jag lite rädd för tjocka böcker för jag […][...]

Huset har gråa eternitplattor. En liten detalj, men ändå anger den tonen i romanen Skraplotter. I trilogin Vargskinnet av Kerstin Ekman ligger centrum för händelserna i huvudsak i glesbygdens Jämtland. I den andra romanen drivs personerna iväg till Norge, Småland, Stockholm och Sydeuropa. I tredje delen sträcker sig bågen utanför Europa. Ett besök sker i […][...]

Sverige höll på att flytta sig. Det kröp ut ur skogsmörkret, det rätade sina vägar. Kanske är Sista rompan en berättelse om att flytta. Någon är därtill tvungen, såsom den gravida dottern eller konstnären med ett grumligt förflutet. Emellanåt stänker det av svett och könssafter. Detta som händer mellan två kroppar är en drivkraft som […][...]

Så hamnade jag i en värld där lägdorna grönskar på sommaren men ligger gömda under djupa lager av snö på vintern. Här är myltan lika med guld och hästen mumsar ur tornistern. Mannen på kärran har inte haft en läpphejare på hela tiden sen resan började. Hillevi är utbildad barnmorska från Uppsala. Med ungdomlig dådkraft […][...]

Jag såg aldrig filmen Dunderklumpen! som barn, vi gick sällan på bio. Men jag fick boken och den var en av mina tidiga läsupplevelser, en sådan som jag burit med mig. Det har gått 45 år sedan Beppe Wolgers och Per Åhlin skapade Dunderklumpen!. Nu ges boken ut på nytt. Jag läser om och får […][...]