Jag tror inte det finns en enda människa vars hjärna jag är mer avundsjuk på just nu än JK Rowlings. Mellan släppen av nya Strike-romaner läser jag om de tidigare, och de verkar hålla för hur många omläsningar som helst. Det finns så många nyanser att upptäcka och återupptäcka i konstruktionen av intrigerna, i karaktärsutvecklingen […][...]

Som jag har längtat efter att återigen få umgås med privatdetektiverna Robin Ellacott och Cormoran Strike! Verkligen räknat ned till släppdatum för den sjätte boken i Robert Galbraiths (det vill säga JK Rowlings) deckarserie, noga övervägt hur jag snabbast skulle kunna lägga vantarna på den (och misslyckats fatalt, men det är en annan historia). Nu […][...]

Min första semestervecka tillbringar jag i Storbritannien, i Londons lite skruffigare stadsdelar, i ett översvämmat Cornwall, och på rader av mer eller mindre mysiga pubar. Nej, jag lämnar i själva verket aldrig min småländska trädgård, men visst är jag där. Jag kan närmast känna beläggningarna av pinter med öl och brittisk snabbmat i munnen. Robert […][...]

När JK Rowling började skriva deckare under pseudonymen Robert Galbraith (anonymiteten varade inte särskilt länge), så kom de tre första böckerna om privatdetektiven Cormoran Strike ut under lika många år i rad: The Cuckoo’s Calling 2013, The Silkworm 2014 och Career of Evil 2015. Därefter dröjde det tre år innan den fjärde boken, Lethal White, […][...]

Det är väl en parafras, är det inte? Den tilltufsade detektiven med sin konkursfärdiga lilla byrå, namnet på det frostade glaset i dörren, de ekande stegen i gränderna, trenchcoaten, de eviga cigaretterna, de fatala damerna och de svekfulla kunderna? Okej, jag kan inte svära på att Cormoran Strike faktiskt klär sig i trenchcoat, men det […][...]

Jag är svag för allt som har med Harry Potter att göra. Det innebär att jag har läst hela bokserien minst femtio gånger (alltså bokstavligt talat), sett filmerna ett tjugotal gånger, spenderat timmar och dagar med att dissekera detaljer i berättelsen, köpt prylar, klätt ut mig till karaktärer, och skrivit fanfiction. Självklart har jag även […][...]

Jag ägnar möjligen orimligt mycket tid i Facebookgruppen Litteraturgäris. Det blir ofta rundgång i diskussionerna. ”Är inte Ett litet liv sjukt överskattad?” (Svar nej.) ”Tips på bra bokcirkelbok?” (Mitt ständiga tips: Väggen av Marlen Haushofer.) ”Färgsortering av bokhyllan, hiss eller diss?” (Hiss, men så har jag också ett väldigt visuellt minne. Det är mig du […][...]

2017 fyllde Harry Potter och De vises sten 20 år, och för att fira 20-årsjubileet ordnade British Library en stor utställning fylld med unika föremål som berör Harry Potter och magi. Bland annat visades tidigare opublicerade teckningar av J K Rowling (varav flera var ritade långt innan hon ens skrivit första boken!), handskrivna manus, och […][...]

Som de flesta i mitt liv vet är jag ett stort fan av Harry Potter. Jag har läst alla böcker ett femtiotal gånger, sett filmerna nästan lika många gånger, spenderat timmar med att diskutera detaljer Harry Potters värld med andra fans, klätt ut mig till karaktärerna, läst fanfiction, och pinsamt nog, även skrivit en del […][...]

Hur gärna jag än skulle vilja hävda att alla kan ha glädje av det lilla Harry Potter-guldkorn som är Fantastiska vidunder och var man hittar dem, så måste jag nog redan från början vara ärlig med att det här är en bok enbart för de inbitna fansen. Är Harry Potter inte riktigt din grej? Då […][...]