När jag hade läst klart Ingrid Elfbergs debutroman tänkte jag att jag hade läst en okej deckare. Efter några dagar började vissa element i boken att irritera mig och när jag verkligen tänkte efter insåg jag att det här faktiskt var en riktigt, riktigt dålig bok. Romanens huvudkaraktär, Eva, har en några år gammal son […][...]