Imre Kertész är bra på att sammanfatta livet: Jag, som inte är viktig, fäster likväl vikt vid någonting som inte är viktigt: ungefär så förhåller det sig. Dagboken Från Budapest till Berlin sträcker sig mellan 2001 och 2003, alltså från strax innan till strax efter det att han fick Nobelpriset i litteratur hösten 2002. Kertész […][...]

En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om […][...]

Den tyskspråkige författaren W. G. Sebald dog i en bilolycka 2001 (inget självmord: hjärtattack, dottern överlevde). Med tanke på hur lite tysk skönlitteratur som översätts är det ett mått på Sebalds litterära tyngd att det nu kommer en tegelesten på +1000 sidor och 1247 gram, Dikt, prosa, eässer, som samlar ihop det som redan givits […][...]

Barndomsfantasin W börjar som en dröm om en evig olympiad där allt liv är rättvisa tävlingar, inget annat har någon betydelse, en sorts paradis om man så vill. I Georges Perecs W eller minnet av barndomen (översättning Sture Pyk) handlar vartannat kapitel om jagberättarens barndom och vartannat om fantasilandet, beläget på någon av de tusen […][...]

Ungernupproret 1956. Berättelsen om det lilla folkets kamp mot den starka stalinismen har blivit en symbol för berättelsen om hela förra århundradet; människors förhoppningar krossade av stora stater och supermakter. Hösten -56 var ett tillfälle då historien stod och vägde, den lilla studentdemonstrationen i Budapest kunde bli ett lysande exempel för alla folk i hela […][...]

”En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren” skriver Bodil Malmsten i inledningen till sin bok och jag förstår precis vad hon menar. Inte för att jag har skrivit någon bok men skrivkramp har jag haft. Skrivkramp får man för att man tänker på de tusen åren, för att man börjar fråga sig […][...]

Man kan se det framför sig. Å ena sidan den berömde författarens förläggare som inser att det finns en marknad för – eller, för att låta mindre krass, att en väldig massa människor skulle ha intresse av att läsa – en biografi om den berömde författaren. Å andra sidan den berömde författaren själv som inte […][...]

Få historiska händelser har väl präglat den moderna litteraturen så som andra världskriget och förintelsen. Det är omöjligt att tänka sig efterkrigslitteraturen utan författare som Nelly Sachs, Imre Kertész eller för den delen Art Spiegelman. Samtidigt är förstås förhållandet mellan fiktion och historisk verklighet aldrig helt oproblematiskt. Lena Einhorns Ninas resa, om mammans erfarenheter i […][...]

I nya romanen Utanför allt har Elisabeth Lindfors lämnat de folkhemmets kulisser där debuten Hon hette Agnes utspelade sig. Istället bjuder hon in till ett vagt framtidsland där allt gått åt skogen. Resurserna räcker inte åt alla. Diktatur råder. De som inte ställer upp på den nya maktordningen förvisas till förfallna områden som saknar elektricitet […][...]

Den fulländade romanen är en utopi. Varför skulle annars författare fortsätta att författa och läsare fortsätta att läsa? Det är något vi söker. Den ungerske författaren Péter Esterházy uttrycker det bra i Hrabals bok (en roman som för övrigt påminner om och kanske har inspirerat Mulisch): Världens fakta är inte litteraturens fakta. Men världens sanningar […][...]