Sångmö, sjung om den man, som länge i skiftande öden irrade kring, när han Troja förstört, den heliga staden. Många människors städer han såg och lärde dem känna, under hans kamp för sitt liv och för kämparnas lyckliga hemkomst. Från de ikoniska raderna känner man genast språkets kraft att öppna portar till en bortglömd värld. […][...]

Diktaren Sapfo från ön Lesbos var först med att kalla eros bitterljuv, glykypikron. Eros betyder brist, avsaknad, att det åtrådda inte är tillgängligt. I det ögonblick begäret tillfredställts är eros borta. Något annat har tagit dess plats: kärlek, kanske, eller likgiltighet. Men så länge den varar har eros grepp om människan tack vare det paradoxala […][...]

Flickornas tystnad är en titel som lika väl kan användas för att beskriva kvinnors utrymme i historieskrivningen. Nej, så klart har flickor och kvinnor långt ifrån alltid varit tysta. De har agerat, de har talat, de har skrivit, men deras röster har ofta inte lyfts fram, inte fått höras. ”Nå, men det är väl trots […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Nausicaä är en prinsessa som blir indragen i världspolitiken och en stundande naturkatastrof. Hon kommer från Vindarnas dal, en randstat – bara femhundra invånare stark – som upprätthåller självbestämmande gentemot det Torumekiska imperiet. Som motprestation måste Vindarnas dal ha ett flygande kanonskepp i beredskap åt kejsaren. Hövdingen Jhil kan inte längre agera pilot. Han ligger […][...]

Att modernismen är Ingela Linds stora intresse är tydligt, den kulturella rörelsen har stått i fokus i flera av hennes böcker. Så även här, men med ett lite annorlunda upplägg än tidigare. Istället för längre delar, som i den senaste boken Blod i salongerna, består Övermod av ett flertal ”stycken”. Några är längre, många är […][...]

1996 hade jag inget sommarjobb och inga andra storstilade planer heller för sommarlovet. För att veckorna inte skulle kännas helt bortkastade föresatte jag mig att läsa en rad klassiker; på listan fanns bl.a. Homeros Iliaden och Odysseen, James Joyces Odyssevs och naturligtvis Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Jag läste verkligen en […][...]

Argentiskfödde Jorge Luis Borges (1889-1986) var en av nittonhundratalets stora författare. Han ses som en förnyare av den fantastiska berättelsen och skrev poesi, noveller och essäer. Han var också chef för nationalbiblioteket i Buenos Aires. Borges blev blind när han var i sextioårsåldern (ett handikapp han märkligt nog delade med de två föregående bibliotekscheferna). Som […][...]

Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma? Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion […][...]

…[...]