Kalle Lind har gjort sig känd som en radiopratare och författare med mycket att säga om en hel massa populärkultur – gärna lite obskyr eller bedagad. Humorduon Hasse Alfredson och Tage Danielsson kan kanske räknas dit med ett visst nödrop, för går det att föreställa sig något mer etablerat under en lång period i svensk […][...]

Kollegan berättade en dag att hon bara åt potatis när hon var barn. Enbart potatis. Det pågick så länge att hennes mamma tog henne till läkaren. Proverna visade normala värden och den unga damen tycktes även i övrigt ha huvudet på skaft. Så potatisätandet fortsatte några år till med läkarens goda minne. I boken Lilla […][...]

När budet om Hasse Alfredsons död kom i söndags kväll var vi nog flera som kände det som slutet på en era. Få, om ens några, kulturinstitutioner samlar längre samma publik som Hasse Alfredson, Tage Danielsson och kretsen kring dem samlade framför inte minst tv-sända sketcher och revyer – än mindre humor med en viss […][...]

Rubriken till denna recension är Hans Alfredsons egna ord från baksidestexten på hans första bok En liten bok om att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården från 1961 (jag har läst andra upplagan från 1965). Boken känns till viss del som den allra första Lindeman-sketchen, fast i långt bokformat. […][...]

Snälla skurkar, finns dom – alltså såna som du tycker om? Litegrann? I filmatiseringen av Saltkråkan med Tjorven, Farbror Melker och de genuint trevliga karaktärerna bland sommargästerna har åtminstone jag mött två sådana. Snälla skurkar, alltså. Knorrhane och Ruskprick heter de två cigarettsmugglarna som Skrållan charmar så brallorna ramlar av. (Ursäkta den hemsnickrade liknelsen.) Knorrhane […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]

Den första artikeln i nyutkomna Därför vann dom. Berättelsen om ett ödesval handlar om Fredrik Reinfeldt och slutar: ”Han är Göran Persson.” Några artiklar senare håller Reinfeldt tal på Vaxholm inför moderatsympatisörer som nu vill sätta ned foten: ”Han får inte bli mer sosse! Nu räcker det!” Så vad är det som händer i politiken […][...]

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord”, frågade sig Hasseåtage via Monica Zetterlund i Svea Hund 1976. Framåt slutet av 70-talet hade vänstervågen – och optimismen – onekligen om inte sjunkit undan så åtminstone peakat för länge sedan. Peakat, men också i någon mån omvandlats i praktik. För hur skulle man egentligen […][...]

Jag tror att jag passade på att vara barn vid en ganska strategisk tidpunkt. Början av 80-talet framstår vid en jämförelse som ganska pedagogisk och snäll. Dagisfröknarna hade fortfarande ett visst socialt patos, men hade kanske lugnat ner sig lite jämför med Kalle Linds dagisfröknar. Ingen lekte så vitt jag vet tortyroffer och Pinochet, som […][...]

Det här är inte en bok om Hasse & Tage. Det här är en bok om Hasse & Tage och Skåne. Med betoning på Skåne. Bara så att alla är på det klara med det. Ulf Mårtensson har gjort ett gediget jobb med att gå igenom pressklipp och material rörande de filmer Hans Alfredson och […][...]