Att det har varit svårt för oss alla att resa under pandemin är väl något av en underdrift och vad passar då bättre än att resa i litteraturens värld? Lena Kåreland tar oss inte bara med till Paris utan även bakåt i tiden till flanören och dandyns tid. Franska flanörer börjar med Honoré de Balzac […][...]

Jag hade ingen som helst relation till Peter Handke innan han tilldelades årets Nobelpris i litteratur. Hans storhetstid verkar ligga någonstans innan jag föddes eller så, och de senaste månadernas debatt har inte heller gjort mig särskilt sugen på att läsa honom. Ännu en självupptagen gubbe med kontroversiella politiska åsikter? Alltså, jag menar inte att […][...]

Jag vet egentligen inte i vilket sammanhang Gustave Flaubert kläckte ur sig sitt berömda ”Madame Bovary, c’est moi!”, men det här är hur jag förstår uttalandet: ”Så jävla bra är jag!” En så bra författare är Flaubert att han förmår både leva sig in i sin understimulerade, lantliga läkarhustru och förmedla henne till läsarna. Kanske […][...]

”Anna var en god hustru, för det mesta.” Så inleder Jill Alexander Essbaum sin debutroman om den deprimerade och kärlekstörstande hemmafrun Anna. Det är en mening som vibrerar illavarslande och som omedelbart sätter in läsaren i händelsernas centrum. Anna har flyttat från staterna till maken Brunos hemland Schweiz. På ytan lever de ett gott medelklassliv […][...]

En dag när jag kommer hem från jobbet ligger ett paket inslaget i guldfärgat papper och väntar på mig. Innanför omslaget ligger en ask med noveller från Novellix. Så enkelt, så härligt och så läslustväckande! Att Novellix affärsidé är genialisk är inget nytt. En novell i varje bok, perfekt att ta med sig, ingen tung […][...]

Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma? Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion […][...]

Jag har en bekant som hävdar att Gustave Flaubert behandlar Emma Bovary illa. Orättvist, liksom. Det är inte särskilt logiskt, hur en romankaraktär skulle kunna vara något mer än författaren som skapat henne. Eller också är det väldigt logiskt? Måste inte fantasins alla möjligheter alltid vara större än boksidan, än verkligheten? I alla fall kommer […][...]

Det finns åtminstone en anledning till att jag gillar Berättelsen om Pi bättre som roman än som film, vilket är samma anledning till att jag också gillar Yann Martels senaste roman, Beatrice och Vergilius. Anledningen är det bildrika och sinnliga språket mer än innehållet. Jag kan stundtals bli besviken på innehållet, han är ingen fartfylld […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Yiyun Li ger ett både livligt och ivrigt intryck där hon sitter på Internationell författarscen och samtalar med Malin Ullgren. Hon pratar fort och mycket, hon skrattar och skämtar ofta. Det är inte så jag har föreställt mig henne efter att ha läst den roman som kom ut på svenska i våras och som var […][...]