När jag i tonåren i slutet av 90-talet för första gången läste Gun-Britt Sundströms Maken var jag eld och lågor över hur mycket jag kände igen mig i huvudpersonen Martinas ovilja att binda sig. Min dåvarande pojkvän (eller blivande eller före detta eller vad det nu var just då, jag minns faktiskt inte längre) läste […][...]

1973, tre år innan den numera kultförklarade romanen Maken gavs ut, kom Gun-Britt Sundström med en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Det var berättelsen om Arvid och Lydia, nu berättad ur Lydias perspektiv, och förflyttad till författarens nutid. Under hösten gav två debuterande författare ut var sin parafras på Maken, där huvudpersonerna Martinas […][...]

Tre nordiska förlag, svenska Natur & Kultur, norska Oktober samt danska Rosinante, ligger bakom samarbetet Nor, där de låter tre nordiska författare skriva var sin tolkning av olika Ibsen-pjäser. Henrik är den hyllade norska romanförfattaren Vigdis Hjorts version av Hedda Gabler. Hedda är alltså omstöpt till Henrik, tidpunkten är nutid i stället för sent 1800-tal […][...]

En författares dagbok – är det kanske en angelägenhet enbart för de redan frälsta? Tja, i det här fallet har jag ganska svårt att svara på det. När det gäller Gun-Britt Sundström så hör jag otvivelaktigt till de redan frälsta. Ibland tror jag till och med att jag blivit det redan så att säga med […][...]

Stolthet och fördom av Jane Austen gavs ut första gången 1813 och översattes till svenska 1920. År 2011 gjorde Gun-Britt Sundström en ny översättning. 2017 kom en storpocketversion med en tilltalande omslagsillustration av Lina Bodén. Elizabeth Bennet är romanens huvudprotagonist och äldst av fem systrar. Flickorna bor med sina föräldrar på en liten herrgård som […][...]

Titelnovellen i samlingen Damen med hunden av Anton Tjechov har en naturlig plats i den svenskspråkiga läsarens bokhylla. Det är en trend detta årtionde att berätta eller återberätta olika för sin tid skandalösa relationsberättelser. Vi har haft duster med Lena Andersson och vi har nyligen fått oss en ny omgång Hjalmar Söderberg. Fast nog bär […][...]

” … hur ska man bära sig åt för att leva livet minst olyckligt och mest intressant, innan man dör?” Det frågar sig huvudpersonen i Suzanne Brøggers självbiografiska roman Crème fraîche. Boken, som först gavs ut 1978 och brukar räknas som en ”feministisk klassiker”, har nu getts ut som en del i Norstedts klassikerserie, med […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Det är inte alltför ovanligt att man läser referenser liksom baklänges. Första gången jag hörde talas om romarrikets fall från republik till kejsardöme tänkte jag förmodligen ”Aha, som i Star Wars”. Trots att det nog snarare är George Lucas som var inspirerad av den romerska historien än tvärtom. Så fungerar berättelser. Så använder vi berättelser. […][...]