Jag läser en dagbok skriven av Marie-Louise Ekman under sin makens, skådespelaren Gösta Ekmans, svåra sjukdomstid mellan den 7 november 2011 och 9 mars 2012. Syftet, menar författaren, är att den ska fungera som en extra hjärna för hennes man, som enligt läkarna, inte kommer minnas så mycket av sin sjukhusvistelse när han blivit frisk. […][...]

Det är en kulturgärning av rang som Carina Burman utfört genom att skriva den djuplodande biografin Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap. Som den forskare hon är, låter hon en diger notapparat texten igenom hänvisa till en källförteckning på tolv sidor. Märkligt nog har det tidigare, under de senaste 70 åren, inte skrivits någon biografi […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]

Kära ni, Det här blir veckan när våren drar igång på allvar. Imorgon är det första mars, och även om det kanske inte ser ut så just nu kommer vi alla att vakna med pollenallergitäppa i näsan och fågelkvitter i öronen innan helgen är här. Eller… det går ju i att drömma. I alla fall. […][...]

Det blev en dyr historia det här, är min första tanke när jag sätter mig ned med originalutgåvan från 1949 av Dramer om dömda, där Skuggan av Mart är en av pjäserna och Den dödsdömde den andra. Det är ett låneexemplar från Örebro Stadsbiblioteks magasin (vilket innebär inte allt för gångbar litteratur). Jag har Norstedts […][...]