I ett land utan namn med ett krigshärjat förflutet, i en lika namnlös stad med en flod och en brännande sol bor India tillsammans med sin älskade, Kallas. De lever i en lägenhet och ägnar dagarna åt att tänka, hon vid universitetet, han på ett namnlöst kontor. De lever i en harmoni utan barn, i […][...]

I veckan kom nyheten att Sverige släpps in i Nato, och jag kan inte låta bli att tänka på Hayley Kincain och hennes pappa. Hayley är huvudperson och huvudsaklig berättare i årets ALMA-pristagare Laurie Halse Andersons ungdomsroman Skärvor av minnen. Hennes pappa Andy är krigsveteran, något som för mig alltid framstått som typiskt amerikanskt. Visst, […][...]

“Omkring 7000 barn i Sverige föds varje år för tidigt. Mer än tre procent av alla barn som föds i Sverige har kommit till med hjälp av IVF.” De senaste åren har det getts ut allt fler bilderböcker som tar upp ämnen som kropp, kön och hur barn blir till – något som är mycket […][...]

Alla barn vill vara som alla andra. Att föräldrarna ska tycka om varandra. Att familjen ska accepteras av sin omgivning. Att mamman ska accepteras. Romanen Glöm bort din saknad är Ann-Luise Bertells tredje roman. Den är en sorts fortsättning på hennes första roman Vänd om din längtan (2016) men kan läsas helt fristående. Den lilla […][...]

116:e gatan är ungefär som vilken gata som helst i stadsdelen Harlem i New York på 1940-talet. Andra världskrigets tid. Den unga mamman Lutie Johnson är inte precis entusiastisk, ens när hon flyttar in med sin lille son Bub. Lägenheten är sunkig, mörk och illaluktande, trapphuset trångt och dunkelt. Portvakten ger redan från början obehagliga […][...]

Agnes verkar leva det perfekta livet. Hon har en man som tjänar bra, två fina tonårsbarn och ett tjusigt hem. Dessutom har hon ett attraktivt jobb som redaktör på ett bokförlag. Men ganska snart förstår vi att det är mycket som döljer sig under fasaden. Som att hennes perfekta man Martin är besatt av porr. […][...]

När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. Det var kort efter att jag ätit det för första gången och upptäckt hur gott det var och jag kunde också höra ett litet skratt i hennes röst, som om det gladde […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

När Sara Lövestam går i mål med sin Monika-trilogi ställs huvudpersonen inför nya val. Hon har kämpat med sin ofrivilliga barnlöshet i över elva år, och slutet av andra boken, Bära och brista, gav visst hopp om att hon skulle kunna förlika sig med den. Landa. I Nu levande har Monika dock en ny man […][...]

Jag hade inte tänkt läsa den här romanen just nu. Tanken var att lägga den på hög, så som jag lägger mycket annat på hög. Men så kom en ingivelse och jag slukade den, om inte på en natt så i alla fall på ett dagar. I boken är det en evigt pågående natt. En […][...]