Det är svårt att veta vilken ände jag ska börja i när jag ska försöka beskriva Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofas. Den är stundtals helt genial, stundtals tappar författaren bort mig under ett längre sidospår som jag aldrig riktigt förstår var i berättelsen det hör hemma. Men på det hela taget är […][...]

Den tyska författaren Katrin Seddig är tyvärr inte översatt till svenska och att inget svenskt förlag upptäckt henne, är synd och skam. Förutom att hon är en mästerlig stilist, så har hennes berättelser ett sällsynt driv och det är få som kan skriva så autentiska dialoger som hon. I Katrin Seddigs sjätte roman, Nadine från […][...]

Novellsamlingen Det är så här det känns när det är på riktigt av Ann-Sofi Carlsson består av nio noveller. Novellernas titlar består av ett enda ord, såsom till exempel Sommaryoga, Slumpvandring eller Getingstick. De flesta spänner över ett tiotal sidor. Tiden som skildras är dagar, veckor, kanske månader och förtätad med detaljer, minnesbilder och tillbakablickar. […][...]

I ett land utan namn med ett krigshärjat förflutet, i en lika namnlös stad med en flod och en brännande sol bor India tillsammans med sin älskade, Kallas. De lever i en lägenhet och ägnar dagarna åt att tänka, hon vid universitetet, han på ett namnlöst kontor. De lever i en harmoni utan barn, i […][...]

I veckan kom nyheten att Sverige släpps in i Nato, och jag kan inte låta bli att tänka på Hayley Kincain och hennes pappa. Hayley är huvudperson och huvudsaklig berättare i årets ALMA-pristagare Laurie Halse Andersons ungdomsroman Skärvor av minnen. Hennes pappa Andy är krigsveteran, något som för mig alltid framstått som typiskt amerikanskt. Visst, […][...]

“Omkring 7000 barn i Sverige föds varje år för tidigt. Mer än tre procent av alla barn som föds i Sverige har kommit till med hjälp av IVF.” De senaste åren har det getts ut allt fler bilderböcker som tar upp ämnen som kropp, kön och hur barn blir till – något som är mycket […][...]

Alla barn vill vara som alla andra. Att föräldrarna ska tycka om varandra. Att familjen ska accepteras av sin omgivning. Att mamman ska accepteras. Romanen Glöm bort din saknad är Ann-Luise Bertells tredje roman. Den är en sorts fortsättning på hennes första roman Vänd om din längtan (2016) men kan läsas helt fristående. Den lilla […][...]

116:e gatan är ungefär som vilken gata som helst i stadsdelen Harlem i New York på 1940-talet. Andra världskrigets tid. Den unga mamman Lutie Johnson är inte precis entusiastisk, ens när hon flyttar in med sin lille son Bub. Lägenheten är sunkig, mörk och illaluktande, trapphuset trångt och dunkelt. Portvakten ger redan från början obehagliga […][...]

Agnes verkar leva det perfekta livet. Hon har en man som tjänar bra, två fina tonårsbarn och ett tjusigt hem. Dessutom har hon ett attraktivt jobb som redaktör på ett bokförlag. Men ganska snart förstår vi att det är mycket som döljer sig under fasaden. Som att hennes perfekta man Martin är besatt av porr. […][...]

När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. Det var kort efter att jag ätit det för första gången och upptäckt hur gott det var och jag kunde också höra ett litet skratt i hennes röst, som om det gladde […][...]