Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]

I veckan dök en riktigt fin julklapp ner i postlådan, den klassiska boken Tomtar av Wil Huygen och Rien Poortvliet. Första gången jag stötte på boken som barn var av en ren tillfällighet. Vi var i fjällen en vecka och i stugan vi hyrde fanns den här spännande boken om tomtar. Jag kände ju igen […][...]

Den här boken tar sitt ursprung i Bengt af Klintbergs förvåning när han läste en osannolik definition av påskharen i NE, en definition som dessutom börjat få spridning i olika tidningar inför påsken. Han skrev en understreckare i Svenska Dagbladet 2013 där han gick igenom felaktigheterna i NE:s definition och i stället härledde påskharens ursprung […][...]

När Johan Egerkrans för ett antal år sedan tecknade och skrev Nordiska väsen kändes den som en del i ett uppsving för vår inhemska folktro men också som något nytt. Ett lättillgängligt uppslagsverk över nordisk folktro men samtidigt med hög ambitionsnivå. Bilderna var vackra och välarbetade, detaljerade och suggestiva på ett sätt som varit borta […][...]

Jag tycker om att läsa romaner som utspelar sig på platser jag besöker eller vistas på. På så vis tror jag mig förstå lite mera av historien kring en stad eller bygd när jag kan läsa om hur människor levt där. Uleåborg i finska Österbotten vid Bottniska viken grundades redan 1605 av kung Karl IX. […][...]

Vid Nilens källa i bergen i Rwanda finns en staty av Jungfru Maria och en bit därifrån en katolsk internatskola för döttrarna till landets ministrar, höga militärer och förmögna affärsmän. På Notre-Dame-du-Nil talas endast franska och flickorna förbereds för en framtid som hustrur åt sin generations rikaste och mäktigaste män. De får en gedigen utbildning […][...]

Trettonåriga Agnes har ingen större lust att tillbringa höstlovet hos sina släktingar i den lilla skogsbyn Elverdal. Dels för att hon tycker att den jämnårige kusinen Sindre verkar trist, dels för att hon, sist hon var där, tyckte sig se något i skogen. Någon sorts väsen. Hennes mamma hävdar bestämt att det inte finns några […][...]

Jag hade kunnat ha mina skäl att läsa en finsk roman på engelska, men jag är helt enkelt så insnöad på att nordisk folktro skulle vara en litterär trend just nu att jag inte fattar att Troll – eller Ennen päivänlaskua ei voi, som originalet heter – faktiskt finns översatt till svenska och har gjort […][...]

Jag tror inte det bara är önsketänkande om jag påstår att det gått en liten våg av nordiska väsen genom litteratur och film på senare tid. Troll, tomtar, rån, älvor och gudar har dykt upp i lite alla möjliga sammanhang, och även om vi kanske fortfarande sneglar allra mest mot det stora landet i väster […][...]

2008 bodde för allra första gången fler människor i världen i städer än på landsbygden. Många djur, från råttor och duvor till björnar och rådjur, har också lärt sig att leva helt eller delvis på städernas överblivna överflöd. Så tanken är ju inte orimlig att även övernaturliga väsen, ”rådare”, skulle urbaniseras. Det är i alla […][...]