I bilderboksvärlden finns det, precis som i all annan litteratur, berättelser som hela tiden återkommer. En sådan berättelse är den om det lilla barnet som kommer bort från sin/sina vuxna. Det handlar om barnets oändliga nyfikenhet på världen, om frigörelse, men också om hur det kan vara att känns sig ensam och längta tillbaka till […][...]

Nedanför mormor och morfars hus ligger en vik som min kusin och jag ägnade många stunder åt att kartlägga. Under vattnet fanns hur mycket som helst att utforska, stora stenar att hämta andan på, vass där gäddor stod och lurade iklädda sina karaktäristiskt kamouflagemönstrade fjäll, sjögräsängar där vi ibland siktade ålar. Det här var många […][...]

I somras kom en minst sagt fascinerande nyhet om den märkligt benämnda hajen håkäring. Forskare hade kommit fram till att arten kan bli så gammal som 400 år, vilket gör det till det klart mest långlivade ryggradsdjuret. Dessa hajar uppnår könsmognad så sent som vid 150 års-strecket. I centrum för, eller kanske snarare ständigt lurande […][...]

Maria Küchens senaste diktsamling, Rosariet, det marina, rör sig i vattnets och havets värld. Den simmar bland fiskarna, är fisk, är urdjur. Diktsamlingen rör sig mellan Urdjuret, ave maris stella, manetgudinnan som finns före benämnandets tid och dagens rovfiske och odlade laxar. Küchen skriver fram en sorts subversiv skapelseberättelse. Guden är fisken är guden, ritar […][...]

Jag är generellt sett emot folk som ska tala om för en hur man ska läsa. (Kan kanske låta hycklande när man är kritiker, men jag tror varken jag själv eller någon annan har några absoluta sanningar att erbjuda.) Folk som tipsar om vad man ska läsa däremot är svåra att klara sig utan. Men […][...]

När jag först kastar mina blickar på Goulds bok om fiskar tror jag instinktivt att den kommer handla om färgglada fiskar i en vacker undervattensvärld. Eftersom jag gillar fiskar tog förväntningarna överhand. Men romanen är ett gytter av historier och inte en redogörelse för fiskarter. Den består av tolv kapitel som tar fart utifrån olika […][...]

”Jag fick dryga hinken med fisk på näten, bland annat en liten gädda som satt mitt i ett kluster av småabborrar. En sådan gädda ville jag ju hellre ta på spö om några år, så jag tog hem den för att den skulle få möjlighet att i lugn och ro bli helt återställd efter de […][...]

"Pyttefisken Pyttan uti havet simmar." Från ingenstans kommer fisken Cilla och sväljer Pyttan med ett glufsande och tuggande. Cilla är stark och stor, men det är också Jonathan – som även är väldigt snabb – och Cilla hamnar i hans mage. "Jonathan är väldigt stor, men inte om man jämför med hans bror Tor-Björn. Torbjörn […][...]

Mitt första möte med torsken måste har varit någon gång under 1980-talets första år: på semester i Nordnorge på en fiskebåt någonstans bland Lofotsfjordarna. Hänförd stod jag lutad över relingen bredvid den tämligen luttrade fiskaren Leif, och skådade hur torsk efter torsk, fastkrokade på långreven i en till synes aldrig sinande rad, fick se sig […][...]