Som uppväxtskildring är Erri de Lucas Montedidio typisk. Persongalleriet består av lätt karikerade lokala typer och ”original”. Vuxenvärldens normer framstår som grymma och obegripliga för den unga huvudpersonen. En brådmogen jämnårig inviger honom i sexualiteten. En klädsamt återhållen nostalgi vilar mellan raderna. Vägen från Pojke till Man är svårsonderad och förstås återges det i dagboksform. […][...]