Den historiska vikingatiden har nog få missat, som ett nordiskt unikum mellan järnålder och medeltid, förhistorisk och historisk tid. Men den kulturella vikingatiden? Vad är det för något? Denna kulturhistoriska epok lanseras (åtminstone så vitt jag vet) i Håkan Strömbergs bok Vikingen har visst horn, och avser perioden från 1800-talets början fram till idag, när […][...]

Hur skulle världen ha sett ut om upptäckten av begravda, tjocka lager av sammanpressade och omvandlade rester från gamla djur- och växtdelar (även känt som råolja) och dess inneboende egenskaper aldrig hade gjorts? Egenskaper som lett till ett väldigt språng för människan. Aldrig tidigare hade något så energirikt funnits så nära till hands. Oljeutvinningen har […][...]

Man kan ju fråga sig vad Philip K. Dick har att göra i samma bok som Erik Gustav Geijer. Om Birger Sjöberg är valfrände med den italienske postmodernisten Italo Calvino. Eller om P.O. Enquists politiska författarskap har beröringspunkter med fantasy- och sf-gurun C.S.Lewis. Frågan kan tyckas akademisk. Visst går det att skriva litteraturessäer om vitt […][...]

Det strömmar vatten igenom dikterna, en skräddare återkommer, insekten som går på ytspänningen liksom poeten på meningslösheten. Penelopevävandet återkommer i vävstolen som bild. Det är favoritmetaforer som håller samman Niklas Rådströms Om att komma tillbaka till dikten. Liksom rösten som ibland hamnar i något som jag vill kalla poetiskt språk, vilket jag vill utfästa en […][...]